 |
| Vandring på Kebenekaise sluttning |
Vi åkte till Nikkaluokta som ligger vid foten av Kebnekaise. Härifrån vandrar många ända upp till toppen. Vi tog dock en helikoptertur upp till Kebnekaise fjällstation och nöjde oss sedan med att vandra på Kebnekaises sluttningar som nybörjare på bergsbestigning. En fantastisk upplevelse med fint väder och fina vyer.
Trötta i alla muskler efter flera dagars vandring satte vi oss bilen och åkte vidare till
Laponia Naturrum i Stora sjöfallet och sedan till Ajttemuseet i Jokkmokk för att lära mer om samekultur och dess historia.
Laponia är ett världsarv tack vare naturen och den samiska kulturen. När vi sedan passerade Arvidsjaur gick det renar mitt i en rondell i samhället! Vårt nästa mål var nu Vildmarksvägen.
Vildmarksvägen, ca 50 mil lång, är Sveriges högst belägna väg som går över Stekenjokkplatån, 876 m ö h, på samernas marker mellan Lappland och Jämtland. Vi började i Vilhelmina och åkte hela vägen till Strömsund. Det tog nästan en vecka då vi gjorde flera stopp på vägen.
Vi stannade bl a och vandrade i Klimpfjäll där det var betydligt snällare vandringsleder än i Kebnekaise men ändå väldigt vackert. Här blev renarna det ända sällskapet på fjället då det var betydligt lugnare och mindre folk än på Kebnekaise fjällstation.
När vi passerade själva Stekenjokkplatån låg det fortfarande en hel del snö kvar på sidan om vägen. Vi stannade inte över natten på platåns ställplats då temperaturen skulle sjunka till ca 3 grader på natten. Vi fortsatte istället till Jormvattnet för fiske och Fågelbergets charkbutik där vi köpte älgkött, björnkött och renkött i olika former. Här fick vi också en del tips om bra fiskeställe i Ö Zakrisvattnet! Nu blev det lite fiske igen.
Sist men definitivt inte minst på Vildmarksvägen besökte vi Hälsingåfallet. Det var en besvärlig sidoväg på ca 6 mil. En grusväg som bestod av mest hålor är inte speciellt kul med husbil men det var det faktiskt värt. Sveriges fjärde högsta vattenfall som har en höjd av 42 meter och har Sveriges största kanjon. Där vattnets dimma ger en perfekt luftfuktighet för all grönska runt omkring.
På väg till Funäsdalen gjorde vi ett stopp i Vemdalsskalet (nostaligistopp då båtmeken åkte skidor ofta här som liten) där vi hälsades välkomna av en grupp renar som tog sig ett varv runt bilen där den stod parkerad. I bilen satt en vettskrämd bilmek! Jag som gick ut för att fotografera renarna då de var på andra sidan vägen fick i alla fall en bild när de gick över vägen till bilen.
I Funäsdalen blev det en gondoltur till toppen och en vandringstur nedför. Kändes lite konstigt att gå nedför slalombackarna där pistkartor och snökanoner stod i de grönskande sluttningarna. Här satsade vi sedan helhjärtat på att fiska för att få lite röding eller öring. Vi konsulterade Tännäs Fiskecenter för att få lite nya idéer och tips och vi införskaffade en håv och lite nya drag.
Vi fiskade från båt, från land, i stor sjö, i liten sjö, i stilla vatten, i forsar. Med alla möjliga drag, krokar, spön, flugor, sjunkande flöten, flytande flöten men det var bara gäddorna som nappade. I Ljusnedalsjön fick båtmeken ”storgäddan”. Jag uppskattade vikten till ca 10 kg. Nu fick det bli färdiglagad fjällfisk på tallriken i restaurangen på Hotel Funäsdalen.
Sen var det dags att börja åka hemåt. Med stopp i Sveg för lite fiske och i Avesta Outlet för lite shopping och sedan ett par dagar i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn utomhus. Nu längtade vi faktiskt hem. Borta bra men hemma bäst!
