Kvar i Alghero

Sen hemresa på vespan

Skuggan av oss

Då båtmeken ordinerats vila i 10 dagar för hälseneinflammation bestämde vi oss för att stanna här i Alghero och hyra en vespa. Med den kunde vi röra oss utan att han behövde anstränga foten. Vespauthyraren hade inte öppet pga pandemin men Lorenzo i marinan ringde en vän och sen var vespan fixad!

Sella Moscas vinfält

Första turen gick till vingården Sella Mosca endast någon mil från Alghero. Redan innan vi var framme började vinfälten med typiska sardinska cannonau-druvan breda ut sig på båda sidor av vägen. Ännu fanns dock inga druvor på stockarna. 

Ingen trängsel på vinprovning

Framme på gården fanns vinprovning utomhus och butiken med gårdens vin var öppen. Här fick jag som inte körde smaka de goda vinerna och det Sardinska brödet Pana carasau. Båtmeken fick nöja sig med att köpa vin.

Den vackra kustvägen till Bosa

Nästa tur gick till den lilla byn Bosa som låg ca 4 mil söderut utmed kusten. Kustvägen dit hade en fantastisk utsikt och vi bara njöt. Bosa är känd för att vara en av Sardiniens vackraste byar där husen är målade i olika pastellfärger. Här tog vi en fika utmed floden och ett dopp i det kalla havet innan vi åkte hemåt igen.

Utsikt från Capo Caccia massivet

Nästa dag åkte vi till Grotta di Nettuno bilvägen, drygt 2 mil från Alghero upp på det höga Capo Caccia massivet. Normalt går det båtar med turister till grottan sjövägen men inte nu under pandemin. 

Trappan ner till gruvan

Tyvärr kom vi inte in i grottan via de 654 trappstegen uppifrån toppen på berget, då även den ingången var stängd. Det var heller inget som båtmeken skulle utsetta sin fot för. Vi fick i alla fall njuta av den fina utsikten från berget.

Maria-Pia stranden

Vi har ju våra cyklar också så vi har cyklat till Maria-Pia stranden här i Alghero nu när båtmekens häl är bättre. Den underbart fina stranden med sin nästan vita sand och det klara turkosa vattnet. Nu när värmen har kommit både i luften och vattnet känns det nästan som vi är i Thailand!

Vägvisaren

Nu har vi bestämt att vi ska segla vidare i Medelhavet mot Rom men det har visat sig inte vara så lätt. Ingen hamn på Sardinien eller Korsika är villiga att ta emot nya gäster under rådande pandemi. Lorenzo i marinan har ringt runt men inte heller han lyckades. Nu har vi fått rådet att vänta till måndag (imorgon) då Sardinien går in i nästa fas till normalitet efter pandemin. Vi får väl se!!

Tillbaka för avfärd

Ser-Mar marina Alghero

På väg till hamnen

Efter vaccinering, PCR-test och ifylld hälsodeklaration är vi nu tillbaka i Alghero. När vi åkte hem för vaccinering väntade vi in i det längsta på att de tre beställda och betalade litiumbatterierna skulle levereras till oss i marinan. Nu var vi förväntansfulla då Lorenzo i marinan meddelat att paketet hade levererats när vi var hemma och att han ställt in det i båten.

De återfunna batterierna

Vi landade i Olibia och tog en hyrbil direkt till hamnen i Alghero. När vi kom in i båten såg båtmeken direkt att det bara var ett av tre batterierna som hade levererats! När Lorenzo i marinan fick höra att det saknades batterier kontaktade han transportfirman, släktingar och vänner och efter några dagar dök det upp två batterier till. Nu kunde båtmeken äntligen sova lugnt igen.

Fiskrestaurangens utsikt

I måndags hävdes en del av restriktionerna på Sardinien och restauranger, barer och cafféer fick öppna sina uteserveringar. Det behövde firas så vi gick till fiskrestaurangen Nautilus som vi sneglat på under tiden det varit stängt. Där var förutom god mat en fantastisk utsikt över hamnen men fortfarande var det ganska öde på uteserveringarna.

Akutmottagningen Ospedale Civile

Vi har också hunnit besöka sjukhuset ”Ospedale Civile” här i Alghero då båtmeken fått inflammation i hälsenan. Det känns bra att vi har klarat av årets sjukhusbesök redan nu 😉. Nu hoppas vi bara att det ska läka ut med 10 dagars vila och medicin. Vi har inte bråttom härifrån då vindarna inte är med oss och hamnavgiften betald månaden ut. Så här blir vi kvar ett tag till.