Scario - Cetraro - Tropea (IT) 87 Nm

Sagolik dimma på väg till Tropea

Molnen stannar över land

Vi lämnade Scario nästa morgon och motvinden höll i sig men var svag. Vi hade bestämt oss för att gå med motor till Cetraro ca 35 Nm söderut för att snabbt sedan gå vidare ner till de Italienska ”tårna” och förbereda oss för Messinasundets tidvatten. Molnen kom inte över de höga bergen på fastlandet vilket gjorde att vi fick en solig och varm dag.

Sandhögar som muddrats

När vi kontaktade hamnkontoret i Cetraro sa de att det var viktigt att vi vid inloppet åkte nära det gröna sjömärket då mycket sand blåst in. Innanför hamnpiren fanns stora högar som tagits bort från inloppet. Det gick i alla fall bra att komma in i hamnen. Strax efter att vi lagt till kom den tyska båten vi mötte i Agropoli och de fick platsen bredvid oss.

Yacht Club Tropea

Nästa morgon for vi vidare igen mot Tropea. Det var dis och dimma och bergen på land kändes sagolika. När vi kom fram hade dimman lättat och i hamninloppet möttes vi av Il Porto di Tropeas klubbhus som var väldigt fint. Tyvärr fick vi inte tillträde dit då man måste vara medlem. I hamnen trivdes vi med en gång. Välskött med trevlig personal men dyrt!

Lido Blanche Beach

En strand låg precis bredvid hamnen. Vattnet var klart och sanden på stranden ljus med en massa bruna stenar i vattnet. Vi besökte också Lido Blance Beach där sanden och stenarna inte blandats utan låg i separata rader. Sanden var ljus, fin och stenarna svarta/vita melerade. Märkligt men vackert. Ont under fötterna? Ja.

Utsikt från Tropea ”Old town”

Tropea ”Old town” låg som de brukar göra högst upp på berget. Vi tog en heldagsutflykt dit och gick de 200 trappstegen upp. Det var det verkligen värt. Här var det en fantastisk utsikt över land och det turkosfärgade havet. Det var mysiga små gränder, torg med restauranger och cafeer, balkonger med tvätt och blommor.

Tuk-tuk

Orkade man nu inte gå de 200 trappstegen upp i 29 graders värme kunde man åka tuk-tuk. Efter en promenad och lunch i gamla stan gick vi vidare ner till stranden Lido Blanche Beach och svalkade oss i det 26 gradiga vattnet.

Tropea med de stupande klipporna

Vi vandrade längs stränderna som avlöste varandra och svalkade oss på vägen. Till sist tog vi vägen nedanför klipporna där gamla stadens hus hängde på de branta klipporna, tillbaka till båten. På dem balkongerna skulle inte jag gå ut i alla fall. Det är inte utan man undrar hur de kunde bygga så förr i tiden.