Preveza - Lefkas - Meganisi, Ioniska öarna (GR) 25 Nm

Ankring efter Lefkas kanal

Badande vid kanalen

Efter att vi handlat, kastat sopor, tvättat båten, dammsugit, lagat biminin, fyllt vattentankarna och duschat så gav viss iväg från Preveza. Det är dyrt att ligga i hamn så det gör vi så kort tid som möjligt. Nu tog vi sikte på ön Lefkas och kanalen mellan Lefkas och fastlandet. Vid kanalens mynning låg folk och badade.

Lefkas kanal

Kanalen hade en bro som öppnades precis när vi kom. En väldigt konstig bro som var en båt med en väg och två bryggor som fälldes upp och båten åkte åt sidan så  att vi kunde passera. 

Besök på land

Vi ankrade upp efter kanalen mot Lefkas ostkust alldeles vid ett semesterboende med bar och restauranger. Vi var inte ensamma utan det låg två andra svenska båtar från västkusten också. Här fick det bli kvällsmat med utsikt över Maron.

Ön Skorpios

Nästa morgon gick vi vidare söderut och till ön Skorpios. Detta är den ö som den kända skeppsredaren Onnasis ägde. Här försökte vi ankra upp men det var alldeles för djupt i viken. Vi har ändå ca 70 m kätting men är det många båtar i viken och vinden vänder så blir det problem att svaja med mycket kätting ute.

Ormbos Abelike, ön Meganisi

Efter flera försök hittade vi till slut en vik på ön Meganisi där djupet var ca 10 m och vi kunde svaja. Här låg några riktigt stora båtar på ankar. Vi behöver lära oss att lägga till vid land som vi ser att andra båtar gör när det är för djup och trångt att svaja, sa båtmeken.

Strålande vackert 

Det har inte varit några vindar de senaste dagarna så vi förflyttar oss korta distanser med motor. Det är ändå såå vackert med det stilla havet och de höga bergen som omger oss så vi kan inte klaga. Ibland simmar också delfinerna omkring oss.

Båtmeken sätter landlinor

Nästa dag när vi skulle ankra upp i viken Sarakiniko på ön Ithaki sa båtmeken att nu skulle vi ankra upp och backa in mot land och fästa landlinor i aktern som de andra hade gjort i viken. När jag fått i ankaret i fören så kastade sig båtmeken i vattnet och simmade med ankorlinan till land. Så hade vi sett att andra gjorde.

Maron förtöjd med landlinor i aktern

Det var inte så svårt som vi trodde och när båtmeken berättade för grannen att det var första gången vi ankrade i fören och backade in, sa han att han tyckte att vi var riktiga proffs. Ja nu var det ju bleke denna gång. Vi får väl se hur det går om det blåser nästa gång. Nu ligger vi fast i alla fall!