Vintur på Mallorca

Besök på Bodega Son Juliana 

Liten hyrbil för vintur

Efter en regnig kväll och natt i Palma tog vi bussen till flygplatsen för att hämta hyrbilen. Med spansk oordning och administration tog det ett par timmar innan alla papper var ifyllda och vi satt i bilen och var på väg. Vi var fyllda med förväntningar inför besöken på vingårdarna och mallorcavinerna. Mallorca som är på starkt frammarsch med sina viner.

Vinfälten på slätten

Vi hade bokat in besök i förväg på tre vingårdar för visning/provning. Vi passerade en mängd små byar och fält med oliv-, citron, apelsin, lime och fikonträd på vägen och stannade för lunch i en liten by där vi fick en fantastisk lunch till ett billigt pris. Nu åkte vi mot Bodega Miquel Oliver och strax innan vi var framme började vinfälten.

Utsikten vid vinprovning

På Bodega Miquel Oliver möttes vi av Isabel som gav oss en fantastisk upplevelse. Hon berättade om deras odlingar, druvor och tillverkning och vi avslutade med en provning av några av deras fina viner med utsikt över deras odlingar.
Vi fortsatte vår biltur till Santuari de Cura som låg högst upp på ett berg där vi skulle stanna över natten.

Klostret som blivit hotell

Vägen dit var en serpentinväg och här var det "put in the first gear" som gällde och vi kröp fram i kurvorna med bilen uppför. Många cyklister kämpade sig uppför berget. Santuari de Cura är ett gammalt kloster som nu fungerar som utsiktsplats, hotell, restaurang och museum. Utsikten var fantastisk över låglandet och havet. Tyvärr kom störtregnet över oss på kvällen och vi fick ta vår medhavda picnic på hotellrummet.

Stängt för besök

Med ny energi efter en lugn natt på klostret, gav vi oss iväg nästa morgon i regn och dis. På väg till Bodega Binigual slutade det regna och solen kom tillbaka. Dessvärre var det inte öppet när vi kom dit. En gammal dam i granngården var bekymrad och försökte hjälpa oss men vi fick lämna gården utan besök. Det fick istället bli en tur upp i bergen till den vackra bergsbyn Esporles som kändes ganska turistisk och inte alls så exotisk som vi förväntat oss. Efter lunch var det dags att åka vidare till nästa vngård.

Modern vintillverkning

På Bodega Son Juliana blev vi guidade i "vinfabriken" av Juliana där årets skörd precis hade börjat och pressning av nyplockade druvor pågick. Vi fick också se till vinkällaren där lagring av tidigare års viner pågick i ekfat.  Utanför fanns mängder av solceller och guiden berättade att de var helt självförsörjande på energi och vatten i sin tillverkning. Vi avslutade besöket med en provning av deras fina viner och vi bjöds på typiska spanska tilltugg.

Nya åskoväder på gång

På kvällen var vi tillbaka i Palma och vi kände oss nöjda med vår vintur trots allt. Fortfarande visade väderprognoserna oväder och vi kände att det nästa morgon var dags att återvända till S/Y Maron och kolla hur hon klarat stormarna.
Tillbaka i Porto de Andratx nästa dag såg allt bra ut med S/Y Maron och jollen. "Marinaros" i hamnen berättade att blåst 30 m/s i hamnen på morgonen. Molnen växte sig dock allt tjockare och mörkare ju längre dagen gick och blåsten ökade. När kvällen kom dundrade åskan i timmar och båten gungade.

Inblåsta i Port Andratx, Mallorca (ES)

En dag på stranden i Port de Andraxt

Prognoser med storm

Nu har vi varit fast i på boj hos Club de Vela i Port de Andraxt i tio dagar och ännu blåser det upp till storm i byarna! Vi har fått lära oss om och känna på de berömda vindarna Mistral, Tramontana och Lavante som härjar mellan Balearerna och Korsika och mellan Balearerna och sydöstra fastlandet Spanien. Solsken, stiltje, skyfall, åska och vindar upp till stormstyrka om vartannat. I tidningarna står det att det är det värsta ovädret på 30 år och då är vi här!
Prognoserna visar nu äntligen att vindarna håller på att avta de kommande dagarna. Nu får vi bara hoppas att prognoserna stämmer.

Livemusik på kvällarna

Port Andraxt är ändå ett bra ställe att vara inblåst på då det finns en fin liten strand och byn är klassad som en av Mallorcas fem vackraste byar. Här går det bussar till bla Palma och det finns bilar att hyra. Här finns många trevliga caféer och barer och fullt med folk, levande musik om kvällarna som fortfarande är ljumma. Vi fastnade speciellt för en av vinbarerna där många tyskar samlades på kvällarna och vi fick en pratstund med några trevliga tyskar.

Snorkelträning

Här har vi nu också haft tid och möjlighet att återuppta snorklingen som legat på "lathyllan" några år i det klara vattnet. Startade på grunt vatten och utökade djupet successivt. Till slut var det dags för det stora snorklingsprovet då vi i en av stormarna förlorade vår vikbara solcellspanel i havet.

Säkrar jollen på land i storm

Efter några fina dagar i byn och på den lilla stranden bestämde vi oss för att utvidga våra vyer och bege oss ut på en bergs- och vintur på Mallorca. Vi började med att ta jollen in till hamnen. Där skulle vi lämna jollen i några dagar skvalpande och skavande i blåsten mot bryggan och båtmeken var bekymrad.  Vi bestämde oss för att lyfta upp jollen på land. Då kom "marinaros" från Club de Vela och avstyrde det hela. Det var dem och inte vi som skulle bära jollen och de ordnade en skyddad plats i hamnen för jollen. Toppen!

På hotell i Palma för god sömn

Vi tog bussen till staden Palma där vi tillbringade första kvällen och natten. Här fick vi för första gången användning av våra regnkläder i skyfallen. Nu planerade vi för en bilutflykt ett par dagar tills ovädret lagt sig. Äntligen fick vi äta och sova utan att det gungade, vinade och skvalpade. Det gungar i huvudet sa båtmeken när vi la oss till sängs på Hostal Pinar.

Ibiza - Mallorca (ES) 60 Nm

Bye, Bye Ibiza

Båtmeken kollar ankarfästet

Andra natten i Cala Bossa blev hemsk. Redan på kvällen började det slå in svall i viken och vi gungade rejält hela natten och både jag och båtmeken sov dåligt. På morgonen väcktes vi av ett hemskt åskoväder med blåst och regn.  Vi klarade oss bra i ovädret och båtmeken kände sig trygg då han hade dykt och kollat ankarfästet dagen innan.
Vår närmsta grannbåt, draggade loss och de fick ge sig av i ovädret.                                                                                                                                                                                                       

Ankring i viken 

Vi bestämde oss för att gå in till byn San Antoni som låg ett par distans bort så fort åskovädret gått över. Så vackert som det var i viken när det var fint väder lika hemskt var det i oväder!
Så efter ett par timmars vakt åkte vi till San Antoni. Vi la oss för ankare utanför piren till hamnen och där låg vi bra. Det gungade även lite här och båtmeken som har anlag för sjösjuka ville iland efter senaste dygnets gungande.                                                                                                                                                                                                                                                                           

Brygga för jollar på besök

Alldeles intill vår ankringsplats låg en brygga där vi kunde gå i land med jollen och upptäcka "staden". Det första stället vi hittade var en bar och vi stannade för att titta på utsikten och dricka en kopp kaffe.

Vårt favoritställe i San Antoni

Det visade sig att de inte hade något kaffe utan att det var en "Market" där man fick handla det man ville ha som i en affär och sedan äta och dricka det köpta på den fina uteplatsen. Här var det kylar fulla med olika slags kalla drycker och meter av snacks. Det gick också att få en varm toast eller pizza. Denna "Market" blev snabbt vårt favoritställe.Här satt vi långa stunder och iakttog alla förbipasserande, främst unga engelska kvinnor och män som "uppklädda" var på väg till udden för att se på solnedgången.

Fri drink ingick

Andra natten i San Antoni flyttade vi in i hamnen då vi behövde fylla på sötvatten och ladda el. Här var det samma hutlösa priser för en hamnplats som i Calp. Här ingick dock en vattenflaska, bärkasse i tyg och ett glas mousserande vin i hamnens bar. "Sänk hamnavgiften istället för allt skräp ni skänker" sa båtmeken till kvinnan bakom disken i receptionen. Hon bara glodde på honom!

Mallorca i sikte

Efter ett par dagar på Ibiza var det dags att åka vidare till Mallorca. Lite hastigt men det är hårda nordliga vindar, Mistral, på väg. Mistral är en hård, nordlig vind som blåser längs Rhonedalen ner över Medelhavet där den ofta orsakar plötsliga stormar mellan Korsika och Balearerna. Nu var det dags att flytta sig till en vik med lä för nordliga vindar tyckte båtmeken.

Badstopp på väg till Mallorca

På vår färd till Mallorca var det dock helt stiltje. Nu fick det bli ett träningspass som min sjukgymnast hemma har gett mig, i ruffen, med gummiband och yogamatta i värmen. Sen blev det ett svalkande badstopp. Det blev många timmar med motorgång innan vi var framme i Port Antratx på Mallorca där vi hade bokat en boj för ankring.

Första natten och dagen på Ibiza

Sandstranden längst in i Casa Bassa

After sea i S/Y Maron

Kvällen i Casa Bassa blev stökig då massor av små motorbåtar, badbåtar, partybåtar och vattenskotrar åkte runt i viken och skränade. Det kändes skönt när skymningen kom och alla dagsbåtar drogs sig hemåt. Kvar i viken blev de båtar som precis som vi är ute på långsegling och lugnet la sig. Det var stjärnklart och alldeles stilla och båten gungade av vågorna från båtar i farleden utanför. Vi vaggades till sömn.

En grotta i klippväggen

När vi vaknade på morgon var det fortfarande stilla i viken men strax började dagsbåtarna med söndagslediga spanjorer och turister komma. Vi tog fram jollen och pumpade upp den för första gången i år. Efter bad och lunch tog vi en tur med jollen runt vikens klippväggar och grottor. Vi slogs av att vattnet är så fantastiskt klart att man tror det är grunt när det är ca 5-10 m djupt.

Ankring i Casa Bassa

Sedan fortsatte vi jolleturen till sandstranden längst in i viken. Den vita sandbotten färgade vattnet turkost. Här var det fullt med badande och solande människor men inte lika trångt som på de polska stränderna, när vi var där! Vi tog en promenad på stranden och upp på klippan med den vackra utsikten över viken och S/Y Maron. Då skymningen kom och stranden tömts på människor åkte vi in till stranden igen och avslutade dagen med ännu ett strandbad i det 26 gradiga vattnet.

Torrevieja - Ibiza (ES) 90 Nm

Ibiza skymtar i horisonten

Hamnen i Calpe

Nu har vi lämnat Torrevieja och Real Club Nautico. Vi trivdes så bra där att vi gärna hade stannat hela semestern. Men nu är vi i Medelhavet för att segla sa båtmeken och vi hade ju bestämt oss för att segla i Balearerna. Balearerna består av mer än 100 klippöar men de största öarna är Mallorca med Cabrera och Illa Dragonera, Menorca, Ibiza och Formentera.

Stranden i Calp bestod av sten

Första dagens etapp gick till Calpe på Spanska fastlandet. Det blev motorgång hela dagen med badstopp i det underbart varma och klara vattnet. Vi fick en bra plats långt in i hamnen bakom det höga berget. När vi genomgått proceduren anmälan i receptionen och betalt hamnavgiften (66 Euro!) gick vi till stranden som låg ett stenkast från hamnen. Här var det dock inte någon sand utan bara en massa vita stenar. Nu blev det fotmassage!

Ankring i Casa Bassa, Ibiza

När det ljusnade nästa morgon lämnade vi Calpe och tog waypoint på Ibiza. Vi hade sett ut oss tre olika vikar på västra sidan av Ibiza. Det blev nu dags att hissa gennakern då vi hade en svag medvind. Det var hett i sittbrunnen i medvinden så det fick bli badstopp även idag. Vi nådde Ibiza sent på eftermiddagen och efter att vi rekognoserat runt i vikarna bestämde vi oss för att ankra upp i Cala Bassa. Här hade vi sällskap att flera andra båtar från bla Norge, Nederländerna, Schweiz, Frankrike, Storbritannien och Spanien.

Tillbaka i Torrevieja

Ankarsegel hissat vid ankring utanför Torrevieja

Flyg Linköping-Amsterdam-Alicante

Nu är vi tillbaka i Torrevieja för 6 veckors semester. Vi planerar att tillbringa den tiden runt Balearerna dvs Formentera, Ibiza, Mallorca och Menorca. Jag anlände med flyg från Linköping till Alicante via Amsterdam. Därefter ca 50 minuter med buss från flygplatsen till Torrevieja där båtmeken mötte mig. Han hade åkt ett par dagar innan då han hade lite att meka med. Det var varmt ca 30 grader när jag klev av bussen i Torreveija. Från busstationen var det sedan en promenad på ca 15 minuter till hamnen Real Club Nautico och S/Y Maron.

Ett dopp i poolen Real Club Nautico 

Då var bara att slänga sig i hamnens pool för att få lite svalka efter resan. Så fantastiskt skönt! Sen startade båtmeken den nya luftkonditioneringen i båten och vid läggdags var det bara 22 grader i båten. Här i hamnen var det underbart. Det kändes nästan som om vi var på charterresa. Här skulle jag kunna stanna hela semestern. Men vi bestämde oss för att stanna veckan ut då vi hade betalat för hela månaden. Här behövde vi också bunkra inför kommande segling och ankringsvikar. I hamnen fanns vagnar att låna och det var nära till närmsta mataffär där vi kunde fylla vagnen med vatten, öl, vin och mat.

Kvällsdopp vid ankring

Vi bestämde oss också för att göra en provankring med vårt nya ankringssegel innan avfärd så vi åkte ut utanför hamnen och ankrade upp. Efter lite strul fick vi ordning på vårt plogsegel och vi upplevde att det vart lite lugnare i båten trots en vind på 5-6 m/s. Det var fantastiskt härligt att komma bort från hamnen och vi badade tills långt in på kvällen i det klara varna vattnet på 26 grader.

Saltlastning

Det som störde vår provankring var den lasting av salt på ett lastfartyg som pågick dygnet runt inte långt från vår ankringsplats. Salt som kommer från saltsjöarna här i Torrevieja och som fraktas till Tyskland för att så småningom bli vägsalt på våra vintervägar i Sverige.
Nu kände vi att det var dags att lämna Torrevieja och segla vidare i Medelhavet.

Framme i Torrevieja

Poolen på Real Club Nautico Torrevieja 

Klubbhuset Real Club Nautico

När vi kom fram till Club Nautica Torrevieja möttes vi som vanligt av "marianaros". Han vinkade in oss på den yttre betongkajen i hamnen och direkt reagerade båtmeken som tyckte att det var en utsatt plats då båten skulle ligga här i två månader utan besättning. "Marinaros" kunde dock inte ett ord engelska så vi bestämde oss för att lägga till på den anvisade platsen och gå till hamnkontoret och begära en annan plats. Då visade sig att linorna från botten var för mycket större båtar och de räckte därför inte så vi kunde fästa dem ordentligt i båten. "Marinaros" kom ut i båt och slet själv men det gick inte ändå. Nu surnade båtmeken till ordentligt och tog till hela sitt kroppsspråk för att visa sitt missnöje när inte språket fungerade. "Han som i god tid bokat en plats och till och med varit där och betalat för de två månaderna i förväg!" Han tog ett jättesprång upp på betongkajen och gick med bestämda steg till hamnkontoret.

Maron väl förankrad i hamnen

När han kom tillbaka till båten kom ytterligare en "marinaros" som försökte prata engelska och förklarade att vi skulle få en annan plats i hamnen. Han hoppade ombord och guidade oss till en tillfällig plats för natten där vi kunde lägga fast ordentligt. "Manjana" (imorgon) kl 10 skulle han komma tillbaka och vi skulle flytta båten till en annan plats. Han visade båtmeken var den platsen låg i hamnen och då var båtmeken nöjd. Nu ligger Maron väl förtöjd på en skyddad plats i hamnen. Här fanns också låsta grindar till bryggorna.

Uteserveringen på Real Club Nautico 

Här på Real Club Nautico fick vi sedan ett par riktigt fina dagar. Här var det ordning och reda men väldigt trevligt med bar, restaurang, uteservering, glasskiosk, lekplats, pool, gym och övriga servicefaciliteter på klubbområdet. Mycket att titta på då klubben var aktiv med jollesegling och rodd av olika slag. Den närmsta stranden låg ca 500 m från hamnen och den finaste stranden någon kilometer bort. 👍
Nu hade skollovet börjat och poolen fylldes på dagarna och det var dags för oss att åka hem till sommaren i Sverige.
Hit kommer vi tillbaka igen i augusti och då väntar Balearerna!

Almerimar - Torrevieja (ES) 145 Nm

Stora vågor på stranden i Almerimar midsommarhelgen

De stora och många odlingsfälten

Till midsommar kom vi tillbaka till båten i Almerimar.  Denna gång flög vi från Stockholm till Almeria med flygbolaget Iberia. Det var ljust fortfarande när vi landade och vi såg de stora övertäckta odlingsfälten som vi sett från båten. Almeria ligger ca 4 mil från Almerimar och vi delade en taxi tillsammans med besättningen på den svenska båten Naranja från flygplatsen till Almerimar. Det kändes härligt att vara tillbaka! Planen var att vi nu skulle lämna Almerimar som varit vår hemmahamn sedan i höstas så fort vindarna bar. Vårt mål var nu Torrevieja i Costa Blanca.

Midsommar i Almerimar

Nu blev det dock hårda ostvindar och höga vågor så vi bestämde oss för att stanna i Almerimar och fira midsommar. Nu fick vi en chans att säga farväl till Ramona och George på restaurang La Plaza. La Plaza med sin fantastiska mat, familjära och generösa stämning. Där ingen undgår en gratis tapas för varje glas vin/öl!
Det fick bli en sista middag där på midsommarafton och lite småfix innan avfärd. Nu var det nämligen dags för gasolspisens platta att säcka ihop så båtmeken fick lite att fixa med. Lite bad och sol hann vi med i blåsten.

Piren i Aguadulce

På lördagen gav vi oss äntligen iväg. Det kändes lite sorgligt. Vi hade känt oss "hemma" i Almerimar trots att det var en utpräglad semesterort. Med närhet till all tänkbar service och trevliga människor vi mött. För att korta distansen till Garrucha som var nästa mål gick med motor till hamnen i Aguadulce ca 18 Nm österut i dyning i motvinden och båtmeken var vit i huvudet av sjösjuka. I hamnen var det dock kav lugnt bakom det höga berget och piren med palmerna. Här planerar vi att vinterförvara båten och vi var också lite nyfikna på hur hamnen var. Vi blev dock lite oroliga då en av betongbryggorna i hamnen plötsligt rasade ner i vattnet!

Dagens fisktallrik

Vi var knappt i land i Aguadulce och nästa dag gick vi vidare i till Garrucha de återstående 62 Nm och motvinden och vågorna ökade ju längre dagen gick. Väl framme i Garrucha kände vi oss trötta efter dagens långa etapp och vi gick upp i byn för att äta. Garrucha som är en tidigare fiskeby kändes väldigt turistiskt och stökigt med trafik på piren till lastfartygen och musik från alla barer vid hamnen. Här stannar man inte längre än nödvändigt men med dem avstånden mellan hamnarna som är här är ändå Garrucha ett alternativ. Vi passade i alla fall på att smaka en av deras delikatesser, en fisktallrik med dagens fångst. Ingen höjdare den heller!

Ankring i Cartegna viken

Nästa dag fick vi äntligen hissa den nya genuan som gick riktigt bra i motvinden. Nu kände sig båtmeken nöjd. Strax innan vi var framme i Cartegna ankrade vi i en vik och badade i det kristallklara vattnet. Det var lite struligt vid ankringen då båtmeken förlängt den gamla kättingen och vi fick lägga ut all kätting ca 80 m trots att djupet bara var ca 8 m och sedan ta in den igen då den trasslade och fastnade i ankarvinchen. Vi kände oss lite ringrostiga och det var bra att få testa på ankring igen. Efter bad och sol åkte vi in i hamnen för natten.

Segling när den är som bäst

Nu visade väderprognosen på nya kraftiga vindar i antågande så vi fick ge oss av igen direkt nästa morgon annars skulle vi bli fast i Cartegna. Vi hade ju ett flyg hem från Alicante att passa. Det blev dock en riktigt härlig seglingsdag med sol, vind och vatten... Vi hade tänkt ankra för natten i innanhavet Mar Menor men när vi närmade oss susade vi fram i 8 knop och vi bestämde oss för att fortsätta till Torrevieja nu när vi äntligen fått ordentlig vind i seglen.

Sommar i Almerimar (ES)

Snön ligger fortfarande kvar på Sierra Nevada



Förvaringsställ till shoppingvagnen

Nu är vi tillbaka i Almerimar. Vi anlände på kvällen till Malaga och tog en hyrbil till Almerimar. Väl i båten satte vi oss i sittbrunnen och det var ljummet i luften.  Nu kändes det att det var sommar. Härligt!

Nästa morgon var det bunkring som gällde och vi tog shoppingvagnen och gick till Supermarket Mercadona några hundra meter från båten. I de flesta större mataffärer i Spanien finns låsbara parkeringsplatser för shoppingvagnen när man handlar. En kartong  solmogna jordgubbar fick det också bli från den närliggande grönsaks- och frukthandlaren.

Playa de Levante

Lite småjobb fanns också att göra. Symaskinen fick komma fram då det skulle lagas en dyna i salongen och ett solskydd till den nya ankarolinan skulle sys. Vi har förstås hunnit med lite sol och bad också då vi har Playa de Levante inte långt från hamnen. Trots det härliga sommarvädret 25-30 grader varmt är det tomt på stranden på dagarna. Spanjorerna kommer sent på eftermiddagen och solbadar. Badar i det 20 gradiga vattnet gör dock endast vuxna nordbor och barn. På helgerna kommer dock helglediga familjer till stranden och parasollen på stranden tätnar.

Första seglingen med ny genua

Efter ett par dagar med sol och bad gav vi oss iväg på en seglingstur och nu fick vi prova den nya genuan.
Vi ville båda tillbaka La Herradura och hamnen Marina Del Este ca 40 Nm västerut. Vi var där förra året på vår väg till Almerimar. Där var så fantastiskt vackert och mysigt i den lilla hamnen.
Längs kusten låg de täckta odlingsfälten utspridda och i bakgrunden såg vi Sierra Nevadas snötäckta toppar från båten.
Vinden var sval när vi seglade men när vi kom fram var det varmt igen och vi gick och badade vid den lilla stranden intill hamnen.

Landgången på plats

Förra gången vi var här hade vi problem med att ta oss iland på betongkajen då vattennivån varierar med strömmar och tidvatten. Nu hade vi en landgång.
Landgången köpte vi begagnad i båttillbehörsbutiken i Almerimar i höstas och båtmeken har gjort ett fantastiskt renoveringsarbete så nu är den som ny. Bra jobbat båtmeken!
Nu återstår någon form av hissanordning till landgången. Det återstår att se vad båtmeken kan hitta på!

Tillbaka i Alemimar har vi ytterligare några härliga dagar innan det är dags att resa hem igen.