Äntligen tillbaka hos S/Y Maron i Spanien

S/Y Maron klar för sjösättning

Utsikt över hamnen från hotellbalkongen

Så kom vi då äntligen iväg till Spanien igen efter att vi varit hemma ett par veckor och fixat efter vår husbilsresa. Vi landade sent i Malaga på lördagskvällen där en hyrbil väntade på oss för vidare färd till Aguadulche. Då vi kom så sent fick vi checka in på hotell första natten. Det kändes härligt! Luften var ljummen trots att klockan var närmare midnatt. Det var bara munskyddet som skavde i värmen och gav imma på glasögonen!

Kvarteret där vi bott

Vi hade hyrt en lägenhet att bo i första veckan när båten stod på land. Båtmeken skulle meka och tillsammans skulle vi tvätta, vaxa friborden och måla båten innan vi skulle sjösätta. Fyra genomföringar som båtmeken bytt skulle göras klara. På onsdagseftermiddagen var det äntligen dags för årets sjösättning detta pandemiår.

Antal kilo rostfria skruvar att leta bland

Nu återstod ytterligare båtmek, städa och packa upp innan det var dags att flytta in i båten och börja njuta av segling, sol och bad. Båtmeken har monterat en ny autopilot, en motorlift till jollemotorn och ytterligare solceller på soltaket över sittbrunn. Mitt bidrag i det hela var att leta skruv och assistera båtmeken, vaxa, putsa och städa. Sen var det dags att flytta in i båten.

S/Y Maron på sin hamnplats i Agudulche

Nu stannar vi i Aguadulche och slutför vaxningen av deck och lite småfix. Sen är det bara att invänta bra sydliga/västliga vindar för fin segling med vårt nya storsegel. Spanska proffs på trimning har också gjort ett besök hos oss och justerat mast och rigg. Årets segling ska gå till Italien via Balearerna och Sardinien. Någonstans på Italienska fastlandet planerar vi att ta upp båten efter årets segling. Ännu en seglingssäsong i paradiset väntar!

I stället för segling III

Vandring på Kebenekaise sluttning

Vi åkte till Nikkaluokta som ligger vid foten av Kebnekaise. Härifrån vandrar många ända upp till toppen. Vi tog dock en helikoptertur upp till Kebnekaise fjällstation och nöjde oss sedan med att vandra på Kebnekaises sluttningar som nybörjare på bergsbestigning. En fantastisk upplevelse med fint väder och fina vyer.

Trötta i alla muskler efter flera dagars vandring satte vi oss bilen och åkte vidare till Laponia Naturrum i Stora sjöfallet och sedan till Ajttemuseet i Jokkmokk för att lära mer om samekultur och dess historia. Laponia är ett världsarv tack vare naturen och den samiska kulturen. När vi sedan passerade Arvidsjaur gick det renar mitt i en rondell i samhället! Vårt nästa mål var nu Vildmarksvägen.

Vildmarksvägen, ca 50 mil lång, är Sveriges högst belägna väg som går över Stekenjokkplatån, 876 m ö h, på samernas marker mellan Lappland och Jämtland. Vi började i Vilhelmina och åkte hela vägen till Strömsund. Det tog nästan en vecka då vi gjorde flera stopp på vägen.

Vi stannade bl a och vandrade i Klimpfjäll där det var betydligt snällare vandringsleder än i Kebnekaise men ändå väldigt vackert. Här blev renarna det ända sällskapet på fjället då det var betydligt lugnare och mindre folk än på Kebnekaise fjällstation.

När vi passerade själva Stekenjokkplatån låg det fortfarande en hel del snö kvar på sidan om vägen. Vi stannade inte över natten på platåns ställplats då temperaturen skulle sjunka till ca 3 grader på natten. Vi fortsatte istället till Jormvattnet för fiske och Fågelbergets charkbutik där vi köpte älgkött, björnkött och renkött i olika former. Här fick vi också en del tips om bra fiskeställe i Ö Zakrisvattnet! Nu blev det lite fiske igen.

Sist men definitivt inte minst på Vildmarksvägen besökte vi Hälsingåfallet. Det var en besvärlig sidoväg på ca 6 mil. En grusväg som bestod av mest hålor är inte speciellt kul med husbil men det var det faktiskt värt. Sveriges fjärde högsta vattenfall som har en höjd av 42 meter och har Sveriges största kanjon. Där vattnets dimma ger en perfekt luftfuktighet för all grönska runt omkring.

På väg till Funäsdalen gjorde vi ett stopp i Vemdalsskalet (nostaligistopp då båtmeken åkte skidor ofta här som liten) där vi hälsades välkomna av en grupp renar som tog sig ett varv runt bilen där den stod parkerad. I bilen satt en vettskrämd bilmek! Jag som gick ut för att fotografera renarna då de var på andra sidan vägen fick i alla fall en bild när de gick över vägen till bilen.

I Funäsdalen blev det en gondoltur till toppen och en vandringstur nedför. Kändes lite konstigt att gå nedför slalombackarna där pistkartor och snökanoner stod i de grönskande sluttningarna. Här satsade vi sedan helhjärtat på att fiska för att få lite röding eller öring. Vi konsulterade Tännäs Fiskecenter för att få lite nya idéer och tips och vi införskaffade en håv och lite nya drag.

Vi fiskade från båt, från land, i stor sjö, i liten sjö, i stilla vatten, i forsar. Med alla möjliga drag, krokar, spön, flugor, sjunkande flöten, flytande flöten men det var bara gäddorna som nappade. I Ljusnedalsjön fick båtmeken ”storgäddan”. Jag uppskattade vikten till ca 10 kg. Nu fick det bli färdiglagad fjällfisk på tallriken i restaurangen på Hotel Funäsdalen.

Sen var det dags att börja åka hemåt. Med stopp i Sveg för lite fiske och i Avesta Outlet för lite shopping och sedan ett par dagar i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn utomhus. Nu längtade vi faktiskt hem. Borta bra men hemma bäst!

Istället för segling II

Fantastiska Torneträsk

Sen fortsatte vi kusten upp till Piteå havsbad, Kalix och till slut nådde vi Haparanda. Längre österut kunde vi inte åka då vi inte blev insläppta i Finland. På vägen fiskade vi i Kalixälven men lyckades inte få något annat än abborre och gädda. Efter Haparanda stannade vi nu för laxfiske i den berömda Kukkolaforsen. Här skulle det inte finnas någon gädda men båtmeken hann knappt kasta i sitt drag förrän gäddan högg på kroken. För tidigt för laxen sa de lokala fiskarna.

Dock inte för tidigt för älvflugorna och myggen som nu invaderade oss. Här firade vi midsommar tillsammans med dem som ända sällskap. Efter midsommar åkte vi vidare norrut längs den svenska gränsen och vi passerade nu polcirkeln och det blev midnattssol. Nu var det sol dygnets alla timmar.

Så kom vi äntligen till Kiruna. Hit har jag alltid velat åka och lära om gruvan och staden som ska flyttas av LKAB. Här cyklade vi till den nya stadsdelen där endast stadshuset stod klart. Vi besökte kyrkan som ska monteras ned och flyttas till den nya staden. Ett imponerande projekt! Ett beundransvärt folk som lever i detta ljus på sommaren och mörker på vintern.
Hit kom vi tillbaka igen efter besöket vid Riksgränsen. Där kom vi heller inte längre då vi svenskar inte var välkomna till Norge.

Det vackraste vi upplevt på resan var dagen vi åkte mot Björkliden och Riksgränsen då vi passerade Torneträsk som låg spegelblank och fjällen speglade sig i vattnet (bilden överst i inlägget). Nu blev det lite vandring i Björkliden och Abisko. Dock var det begränsat då det var för mycket snö och allt var stängt. Nu surnade båtmeken till och bestämde att vi skulle vandra på Kebnekaise istället.

Istället för segling I

Distanscamping i Alfta

När vi kom hem från Spanien kändes det skönt att vara hemma igen. Snart började dock både jag och båtmeken känna oss isolerade och rastlösa pga Corona-pandemin. Inget umgänge med vänner, barn, barnbarn eller föräldrar. Då började tankarna ta fart vad vi skulle kunna göra men ändå hålla oss på avstånd från andra här i Sverige. Vi bestämde oss då för att åka husbil till platser i Sverige vi aldrig skulle komma till när vi seglar.

Folkhälsomyndigheten hade ju sagt att skulle man resa i Corona-tider så var det bästa i egen bil. Efter lite sökande fick båtmeken tag i en husbil som vi fick långtidshyra. Husbilsliv är faktiskt ganska likt båtliv. Man packar in sig och sina saker i ett trångt utrymme och lever där tillsammans dygnets alla timmar en längre tid. Man behöver dock inte vara lika uppdaterad på vädret som när man ska ut på havet. I slutet av maj gav vi oss iväg i husbilen.

Båtmänniskor som vi är hade vi båda en längtan till älvarna, sjöarna och Dalslands kanal i Dalslands som blev vårt första mål på resan. I Håverud kunde vi se den berömda akvedukten i Dalslands kanal som korsas av både en landsvägsbro och en järnvägsbro. vi hade också cyklarna med oss och här blev det en hel del cykelturer. Dalsland imponerade på oss och hit vill vi gärna komma tillbaka.

Därefter drog vi oss öster ut och besökte Anundshögarna som var historiskt intressanta för att sedan fortsätta mot Stockholm och Hässelby och hälsa på barn och barnbarn innan vi fortsatte till Sigtuna och Uppsala. I Uppsala hade vi både domkyrkan, Linnéträdgården och Uppsala slott att besöka. Efter det fick det bli lite avkoppling och cykling på Gräsö i Roslagen och fiske utanför Sandviken. Fiskelyckan var god då vi fick en fin gös på kroken.

Nu drog vi oss inåt landet igen och gjorde ett stopp i Falu koppargruva. Gruvan som var Sveriges stolthet på den tiden den var verksam och idag är ett av våra världsarv. Är man i Dalarna så måste man ju också besöka Carl Larssongården i Sundborn, Långbryggan i Rättvik och Zorngården i Mora. Efter den turen var det dags för lite fiske igen och efter ett par fina dagar fiskedagar i Alfta var det dags att åka vidare mot Höga kusten. På vägen blev det en cykeltur till Hemsö fästning som bjöd på en fantastisk utsikt

Nu fick vi möta havet igen! Efter att njutit av färden över höga kustenbron blev det en tur till de kända Bönhamn, en båttur till Ulvön och en vandringstur upp på Skuleberget för att njuta av utsikten över havet. Sen följe vi kusten och passerade Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och givetvis med ett stopp i Bjuröklubb. Väderstationen vi hört om i 30 år på P1:s Sjörapport kl 22!

Dags att ge sig av

Non-stop resa hem

Adjö Aguadulche

Nu har vi bestämt oss för att lämna S/Y Maron och Aguadulche och resa hem till Sverige. Vi bestämde oss när stora sonen hemma skickade ett sms med texten ”ÅK HEM!!!” Det är inte för att vi är rädda för att bli smittade mer här än hemma. Provinsen som vi bor i har mindre smittade än hemma och vi träffar inte några människor alls. Det är pga av utegångsförbudet vi åker hem.

Karantänbalkong

Som väntat antog det spanska riksparlamentet en förlängning av det nuvarande nödläget med utegångsförbud till minst påskafton den 11 april. Det är också oklart om nödläget kommer att upphöra efter dessa fyra veckor, eller om det kommer att ske stegvis. Att bara få gå ut på balkongen i ytterligare minst två veckor kändes inte bra. Nu blir det en non-stop bilresa genom Spanien - Frankrike - Tyskland då vi bara kommer att stanna för att sova i bilen när det behövs och äta mat som vi har med oss härifrån.

Dags att täcka igen

Idag trotsade vi dock utegångsförbudet och gick till varvet för att lägga tillbaka den vinterpresenning vi tog bort när vi kom för två veckor sen. Det blev ingen vårrustning och iläggning som vi planerat. Inte heller något besök av prinsen (barnbarnet) som var planerat till påsk. Det gick bra när vi trotsade utegångsförbudet och ingen av oss blev stoppad av polisen på vägen till/från varvet. Vi gick dock inte tillsammans då det heller inte är tillåtet i de nödfall man måste gå ut. Nu är vi klara och imorgon börjar vi vår resa hem!
Var rädda om er i dessa Coronatider. Vi hörs!

Ljusglimtar i karantän i Aguadulche

Njuter av den underbart blåa himmelen

Njuter av ett värmande element

Nu har vi varit i karantän i åtta dagar under nödläget i Spanien. I allt det hemska som händer i världen med Corona-viruset så försöker vi ändå hitta lite ljuspunkter på dagarna i karantän med utegångsförbud. Vi lever gott och är friska! Det dör hundratals människor bara här i Spanien varje dag i Covid-19 medan vi sitter och njuter under den blå himmelen. När regnet smattrar på rutorna njuter vi av värmen från elelementet som den snälla fastighetsskötaren Pedro, ställt in i lägenheten för lite extra värme.

Njuter av citroner som mognar

När jag tittar ut genom köksfönstret njuter jag av det vackra citronträdet och blommorna i trädgården hos grannen där citronerna håller på att mogna. Det verkar inte som om någon tar hand om frukterna då många ligger orörda på marken. Jag önskar att jag kunde gå in och plocka några citroner men det går inte då det är omgärdat av en hög mur.

Njuter av Bougainvillean som blommar

På muren vid huset där vi bor brer den vackra Bougainvillean ut sig med blommar som vi kan njuta av. De blommar nog året runt då de även blommade i januari när vi var här Aguadulche.

Njuter av färska jordgubbar

Vi njuter också av de goda grönsakerna, frukterna och bären vi bunkrat. Jordgubbar så stora att det räcker med två-tre stycken i frukostyoghurten. Den stora lådan har räckt i åtta dagar men nu är det snart dags att bunkra nya.

Njuter av ren tvätt

”Båtmeken” har också haft tid att vara ”Tvättmeken” och lagat tvättmaskinen i lägenheten. Den tömde inte ut vattnet när vi satte på den första maskinen. En rostig bricka hade fastnat i pumpen som han fick bort. Nu fungerar den alldeles utmärkt. Nu kan vi också njuta av rena kläder.

Karantän i Aguadulche

”Utflykt” till Roquetas de Mar för matinköp

Balkongen vårt andrum

Nu har det gått 5 dagar av det 14 dagar långa nationella nödläget med utegångsförbud i Spanien och det är tur att vi har balkongen som vi kan vara ute på. Att gå, cykla eller åka bil ute är inte tillåtet utan giltigt skäl (handla nödvändig mat, mediciner och uppsöka sjukvård) och kan ge böter med 100-3000 Euro. Om man blir bötfälld eller inte beror på polismannens goda vilja verkar det som. Man får heller inte vara ett par tillsammans utan man ska gå, cykla eller åka bil ensam.

Stranden är avspärrat för lek och bad

Utegångsförbudet har dock hävts för hundar, barn och förståndshandikappade som får vara ute med en ledsagare. De får dock inte vistas i lekparker, trädgårdar, parker eller på stranden. Det är så öde och tyst ute att man undrar om man är ensam i hela världen. Först när klockan är 8 på kvällen märker man att det finns fler människor på jorden. Då öppnas balkonger och fönster och alla applåderar, visslar, tjoar och blinkar med lampor för att hylla alla inom vård och polis som jobbar för högtryck. I skrivande stund har Spanien 17 147 registrerade Covid-19 fall!

Full mundering i mataffären

Vi har i alla fall varit ute och handlat mat. Vi tog bilen tillsammans och åkte till Carrefour i Roquetas de Mar ett par kilometer bort. Endast några bilar var parkerade utanför stormarknaden. Vi tog på full utrustning med munskydd och plasthandskar innan vi gick in. Det fanns gått om mat på hyllorna och vi ”bunkrade” rejält så vi inte skulle behöva handla på ett tag. Båtmeken hade dock tänkt köpa en skruvmejsel som han blev nekad att köpa i kassan då den inte var ”nödvändig mat”. Kassörskan ville också neka oss två basilika då han trodde det var krukväxter!

Fullt pådrag för kontroll av karantänregler

På vägen hem från mataffären blev vi stoppade i en poliskontroll och de undrade vilket nödvändigt ärende vi var ute på. Vi pekade bara på alla matkassarna vi hade i bilen och då var det OK! ”ONA PERSONA” sa polismannen barskt och visade upp ett finger för oss och vi förstod att vi var en för mycket i bilen. Man får bara köra ensam. Vi fick i alla fall inga böter utan polisen vinkade uppgivet att vi skulle åka vidare. Det är en underlig tid vi lever i just nu!

En tillåten promenad till apoteket

Idag tog jag en promenad till apoteket vilket är tillåtet när man behöver medicin. Det var härligt ute. Solen sken och det var ca 20 grader i luften. Jag var alldeles ensam ute förutom tre män i skyddskläder som desinfekterade utanför apoteket. Den vänliga apotekaren frågade hur jag mådde. Jag mår bra men tänkte höra om det gick att köpa en medicin som jag har på recept som inte kommer att räcka om vi blir kvar här längre än vi planerat.

Meddelande om desinficering av utemiljön

På vägen hem från apoteket såg jag ett anslag som jag översatte med Google och det stod ungefär att de för en hälsosam stadsmiljö har desinfikterat parker, palmer mm med sanitärt medel. Vi har förstås övervägt att åka hem men det är inte heller helt riskfritt och oproblematiskt att åka genom Spanien, Frankrike och Tyskland i Coronatider. Nu håller också alla hotell på att stängas och turister måste fly hem i fulla plan. Vi blir nog kvar här ett tag till i alla fall.

Tillbaka i Aguadulche (ES)

.

På väg genom Frankrike till Spanien med bil

Värmen steg ju närmare Spanien vi kom

Nu är våren här i Spanien och det är dags för en ny seglingssäsong. S/Y Maron har stått på land på varvet i Aguadulche, Spanien sedan mitten av oktober. Efter en lång bilresa från Sverige har vi nu installerat oss i en lägenhet vi hyrt under tiden vi gör vårrustningen och S/Y Maron står på land.

Utsikt på Puerto de Aguadulche 

Vi bestämde oss för att åka bil hit då vi båda nu är heltidslediga och tänkte stanna en längre tid här även efter iläggningen. Först är det dock vårrustning av S/Y Maron som gäller. Båtmeken har ju en hel del som ”måste fixas” innan seglingssäsongen kan börja. Nu blir det nog inte riktigt som vi planerat i år då ”Corona” även härjar här i Spanien.

Öde ute förutom två patrullerande poliser

From idag är det nationellt nödläge utfärdat i Spanien. Det innebär att rätten att röra sig ute har begränsats. Det är bara tillåtet att gå ut för att handla mat, besöka sjukvården, gå till jobbet, besöka banken och ta hand om behövande. Skolor, restauranger, barer, affärer,  museer och nöjeslokaler är stängda. Trottoarerna är tomma och uteserveringarna öde. Jag såg två patrullerande poliser från ”Guarda civil” som kontrollerade utegångsförbudet när jag gick från båten till lägenheten. Polisen kan ge böter till den som går ut utan giltig anledning.

”Coronafritt” på båten

Vi har trots ”Corona” börjat vårrustningen av båten då det känns tryggt i och runt båten. Som tur är har vi bara en kort promenadväg till varvet från lägenheten som vi betraktar som vår väg till ”jobbet”. Inga båtar får lägga till i hamnen och inga får lämna hamnen så här blir vi nog kvar ett tag. Vi har det ändå ganska bra och det finns två svenska båtar i hamnen med trevlig besättning som vi kan umgås med på avstånd så länge vi alla är friska.