Ibiza- Mallorca (ES) 62 Nm

 Soluppgång

Delfiner i sikte

Vi gick upp i mörkret vid kl 5 och åt frukost sedan gav vi oss iväg från Ibiza. Lite svårt i mörkret med alla vattenskotrar på boj gjorde att jag fick sitta med ficklampa och lysa framför båten. Oavsett vad jag skriker ska backen i sa jag till båtmeken. Rätt som det var skrek några fiskmåsar och båtmeken bromsade! Solen gick upp vid kl 7. Igår sa jag till båtmeken att det var konstigt att vi inte sett några delfiner ännu. När solen kommit upp dök de plötsligt upp framför båten.

Ostgratinerade nachos med kyckling

När vi kom fram till Port Andtraix på Mallorca möttes vi av samma marinaros som förra året och han kom ihåg båtmekens namn. Vi fick en svajboj tilldelad. Dags att lägga i jollen igen för att ta oss iland. Sen fick vi en fin solig eftermiddag i Andtraix med bad, god mat och dryck på seglingsklubben, Club De Vela.

Efter och före puts

Nästa morgon när vi vaknade åskade och regnade och det blev en heldag med regn och åska. Första gången det regnat sedan vi kom till Spanien i år. Det blev att jobba lite inne ombord. Jag putsade all mässing och båtmeken fixade med vattenpumpen till luftkonditioneringen som bråkade.

Åskoväder

Nu när det regnat upptäckte vi också att det läckte in vatten vid nya genomföringen på deck för kabeln till nya solcellerna. Nu blev det mer jobb för båtmeken! Nästa morgon var det sol igen. Nu dock en annan luft på ca 25-30 grader mot tidigare 30-35 grader. Skönt! Nu latar vi oss ett par dagar och väntar på nya vindar.

Cartagena - Ibiza (ES) 160 Nm

Ibiza i sikte

En fin kväll i väntan på riggare

Justeringen av backstagen i Cartagena blev en flopp. De riggare som kom till båten för att ta av backstagen tog istället med sig vantskruven och lovade komma tillbaka med en lösning på problemet med för långa backstag, senare i veckan. Båtmeken förstod aldrig riktigt varför och efter en sömnlös natt tog han en taxi till verkstaden och hämtade vantskruven och tackade för sig!

”Bärsele” till jollemotorn

Vi som hade åkt till Cartagena just för detta! Vi var här förra året och vi tyckte då att det är för mycket av en industrihamn här. Jag fick dock lite tid vid symaskinen där jag konstruerade och sydde en ”bärsele” till utombordaren som behövs när den ska lyftas i den nya liften. Det fick bli bunkring, en cykeltur och lite bad också.

Båtmeken testar ”nya” jollemotorn

Vi fortsatte sedan till Torrevieja. Där var vi också förra året och vi känner båda två att vi längtar efter nya äventyr och platser. Hit gick vi med motor och vi ankrade i viken för att vänta på ”rätt seglingsvindar” mot Calpe och sedan Ibiza. Nu var det dags att pumpa upp jollen och ta en tur med den ”nya” jollemotorn.  En begagnad 9,9 Hk som skulle göra att jollen planade med oss båda i. Ja det gjorde den och båtmeken var äntligen nöjd.

Calpe-klippan

När vi väntat i två dagar började vi inse av väderrapporten att om vi inte åker nu blir vi kvar i minst en vecka. Så det var bara att starta motorn och tugga på i dyning och motvind mot Calpe. Bättre dagar kan man ha i paradiset. Dagens höjdpunkt var incheckningen på hamnkontoret som gick som smör i solsken när vi sa att vi varit där förut och redan fanns i deras dator.

Mot Ibiza

Tidigt i morse startade vi mot Ibiza. Med fulla segel och med siktet inställt på San Antonio. Det blev en riktigt fin dag om man jämför med gårdagen. Nu har vi åkt på ganska rejält senaste dagarna men vi tänker fortsätta vidare imorgon till Mallorca innan Mistral-vinden börjar härja. Nu ska vi bara sova först.

Aguadulche - Cartagena (ES) 95 Nm

Bye bye Aguadulche

Härlig första segling för säsongen

Efter ytterligare några dagars väntan i Aguadulche hamn kom så plötsligt den sydvästliga vinden vi väntat på. Nu skulle bara hyrbilen lämnas tillbaka i Almeria sedan var vi klara att ge oss iväg på årets första segling. På fredagseftermiddagen sa vi tack o farväl på hamnkontoret innan vi gav oss iväg. Nu skulle vi inte komma tillbaka hit mer. Det kändes både sorgligt och spännande.

Nattsegling på väg till Cartagena

Vi hade en fin sydvästlig vind på 8-12 m/s när vi hissade seglen utanför hamnen. Nu tog vi sikte på Cabo de Gata, udden vi skulle passera. Vinden ökade och snart forsade vi fram med storsegel och revad genua i 10-11 knop. Vinden hade nu ökat till 17-18 m/s i byarna. Vi surfade fram. Härlig start på seglingssäsongen! Vi bestämde oss nu för att inte stanna i den svajvik vi hade sett ut vid San José utan fortsätta. Det blev nattsegling och vid 04:30 ankrade vi i en vik söder om Cartagena. Där somnande vi gott trots att det gungade en hel del.

Inget lä i viken denna morgon

När vi vaknade på förmiddagen tittade vi oss omkring då det var helt mörkt när vi ankrade. Vattnet var kristallklart och turkosa, in vid bergsfoten fanns en fin liten strand. När vi kom såg vi bara lantärnor från andra båtar som låg för ankring. Det blåste och gungade i viken och innan vi ens ätit frukost gav vi oss iväg den sista biten in till hamnen i Cartagena. Här ska vi nu stanna några dagar för ytterligare justering på riggen.

Äntligen tillbaka hos S/Y Maron i Spanien

S/Y Maron klar för sjösättning

Utsikt över hamnen från hotellbalkongen

Så kom vi då äntligen iväg till Spanien igen efter att vi varit hemma ett par veckor och fixat efter vår husbilsresa. Vi landade sent i Malaga på lördagskvällen där en hyrbil väntade på oss för vidare färd till Aguadulche. Då vi kom så sent fick vi checka in på hotell första natten. Det kändes härligt! Luften var ljummen trots att klockan var närmare midnatt. Det var bara munskyddet som skavde i värmen och gav imma på glasögonen!

Kvarteret där vi bott

Vi hade hyrt en lägenhet att bo i första veckan när båten stod på land. Båtmeken skulle meka och tillsammans skulle vi tvätta, vaxa friborden och måla båten innan vi skulle sjösätta. Fyra genomföringar som båtmeken bytt skulle göras klara. På onsdagseftermiddagen var det äntligen dags för årets sjösättning detta pandemiår.

Antal kilo rostfria skruvar att leta bland

Nu återstod ytterligare båtmek, städa och packa upp innan det var dags att flytta in i båten och börja njuta av segling, sol och bad. Båtmeken har monterat en ny autopilot, en motorlift till jollemotorn och ytterligare solceller på soltaket över sittbrunn. Mitt bidrag i det hela var att leta skruv och assistera båtmeken, vaxa, putsa och städa. Sen var det dags att flytta in i båten.

S/Y Maron på sin hamnplats i Agudulche

Nu stannar vi i Aguadulche och slutför vaxningen av deck och lite småfix. Sen är det bara att invänta bra sydliga/västliga vindar för fin segling med vårt nya storsegel. Spanska proffs på trimning har också gjort ett besök hos oss och justerat mast och rigg. Årets segling ska gå till Italien via Balearerna och Sardinien. Någonstans på Italienska fastlandet planerar vi att ta upp båten efter årets segling. Ännu en seglingssäsong i paradiset väntar!

I stället för segling III

Vandring på Kebenekaise sluttning

Vi åkte till Nikkaluokta som ligger vid foten av Kebnekaise. Härifrån vandrar många ända upp till toppen. Vi tog dock en helikoptertur upp till Kebnekaise fjällstation och nöjde oss sedan med att vandra på Kebnekaises sluttningar som nybörjare på bergsbestigning. En fantastisk upplevelse med fint väder och fina vyer.

Trötta i alla muskler efter flera dagars vandring satte vi oss bilen och åkte vidare till Laponia Naturrum i Stora sjöfallet och sedan till Ajttemuseet i Jokkmokk för att lära mer om samekultur och dess historia. Laponia är ett världsarv tack vare naturen och den samiska kulturen. När vi sedan passerade Arvidsjaur gick det renar mitt i en rondell i samhället! Vårt nästa mål var nu Vildmarksvägen.

Vildmarksvägen, ca 50 mil lång, är Sveriges högst belägna väg som går över Stekenjokkplatån, 876 m ö h, på samernas marker mellan Lappland och Jämtland. Vi började i Vilhelmina och åkte hela vägen till Strömsund. Det tog nästan en vecka då vi gjorde flera stopp på vägen.

Vi stannade bl a och vandrade i Klimpfjäll där det var betydligt snällare vandringsleder än i Kebnekaise men ändå väldigt vackert. Här blev renarna det ända sällskapet på fjället då det var betydligt lugnare och mindre folk än på Kebnekaise fjällstation.

När vi passerade själva Stekenjokkplatån låg det fortfarande en hel del snö kvar på sidan om vägen. Vi stannade inte över natten på platåns ställplats då temperaturen skulle sjunka till ca 3 grader på natten. Vi fortsatte istället till Jormvattnet för fiske och Fågelbergets charkbutik där vi köpte älgkött, björnkött och renkött i olika former. Här fick vi också en del tips om bra fiskeställe i Ö Zakrisvattnet! Nu blev det lite fiske igen.

Sist men definitivt inte minst på Vildmarksvägen besökte vi Hälsingåfallet. Det var en besvärlig sidoväg på ca 6 mil. En grusväg som bestod av mest hålor är inte speciellt kul med husbil men det var det faktiskt värt. Sveriges fjärde högsta vattenfall som har en höjd av 42 meter och har Sveriges största kanjon. Där vattnets dimma ger en perfekt luftfuktighet för all grönska runt omkring.

På väg till Funäsdalen gjorde vi ett stopp i Vemdalsskalet (nostaligistopp då båtmeken åkte skidor ofta här som liten) där vi hälsades välkomna av en grupp renar som tog sig ett varv runt bilen där den stod parkerad. I bilen satt en vettskrämd bilmek! Jag som gick ut för att fotografera renarna då de var på andra sidan vägen fick i alla fall en bild när de gick över vägen till bilen.

I Funäsdalen blev det en gondoltur till toppen och en vandringstur nedför. Kändes lite konstigt att gå nedför slalombackarna där pistkartor och snökanoner stod i de grönskande sluttningarna. Här satsade vi sedan helhjärtat på att fiska för att få lite röding eller öring. Vi konsulterade Tännäs Fiskecenter för att få lite nya idéer och tips och vi införskaffade en håv och lite nya drag.

Vi fiskade från båt, från land, i stor sjö, i liten sjö, i stilla vatten, i forsar. Med alla möjliga drag, krokar, spön, flugor, sjunkande flöten, flytande flöten men det var bara gäddorna som nappade. I Ljusnedalsjön fick båtmeken ”storgäddan”. Jag uppskattade vikten till ca 10 kg. Nu fick det bli färdiglagad fjällfisk på tallriken i restaurangen på Hotel Funäsdalen.

Sen var det dags att börja åka hemåt. Med stopp i Sveg för lite fiske och i Avesta Outlet för lite shopping och sedan ett par dagar i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn utomhus. Nu längtade vi faktiskt hem. Borta bra men hemma bäst!

Istället för segling II

Fantastiska Torneträsk

Sen fortsatte vi kusten upp till Piteå havsbad, Kalix och till slut nådde vi Haparanda. Längre österut kunde vi inte åka då vi inte blev insläppta i Finland. På vägen fiskade vi i Kalixälven men lyckades inte få något annat än abborre och gädda. Efter Haparanda stannade vi nu för laxfiske i den berömda Kukkolaforsen. Här skulle det inte finnas någon gädda men båtmeken hann knappt kasta i sitt drag förrän gäddan högg på kroken. För tidigt för laxen sa de lokala fiskarna.

Dock inte för tidigt för älvflugorna och myggen som nu invaderade oss. Här firade vi midsommar tillsammans med dem som ända sällskap. Efter midsommar åkte vi vidare norrut längs den svenska gränsen och vi passerade nu polcirkeln och det blev midnattssol. Nu var det sol dygnets alla timmar.

Så kom vi äntligen till Kiruna. Hit har jag alltid velat åka och lära om gruvan och staden som ska flyttas av LKAB. Här cyklade vi till den nya stadsdelen där endast stadshuset stod klart. Vi besökte kyrkan som ska monteras ned och flyttas till den nya staden. Ett imponerande projekt! Ett beundransvärt folk som lever i detta ljus på sommaren och mörker på vintern.
Hit kom vi tillbaka igen efter besöket vid Riksgränsen. Där kom vi heller inte längre då vi svenskar inte var välkomna till Norge.

Det vackraste vi upplevt på resan var dagen vi åkte mot Björkliden och Riksgränsen då vi passerade Torneträsk som låg spegelblank och fjällen speglade sig i vattnet (bilden överst i inlägget). Nu blev det lite vandring i Björkliden och Abisko. Dock var det begränsat då det var för mycket snö och allt var stängt. Nu surnade båtmeken till och bestämde att vi skulle vandra på Kebnekaise istället.

Istället för segling I

Distanscamping i Alfta

När vi kom hem från Spanien kändes det skönt att vara hemma igen. Snart började dock både jag och båtmeken känna oss isolerade och rastlösa pga Corona-pandemin. Inget umgänge med vänner, barn, barnbarn eller föräldrar. Då började tankarna ta fart vad vi skulle kunna göra men ändå hålla oss på avstånd från andra här i Sverige. Vi bestämde oss då för att åka husbil till platser i Sverige vi aldrig skulle komma till när vi seglar.

Folkhälsomyndigheten hade ju sagt att skulle man resa i Corona-tider så var det bästa i egen bil. Efter lite sökande fick båtmeken tag i en husbil som vi fick långtidshyra. Husbilsliv är faktiskt ganska likt båtliv. Man packar in sig och sina saker i ett trångt utrymme och lever där tillsammans dygnets alla timmar en längre tid. Man behöver dock inte vara lika uppdaterad på vädret som när man ska ut på havet. I slutet av maj gav vi oss iväg i husbilen.

Båtmänniskor som vi är hade vi båda en längtan till älvarna, sjöarna och Dalslands kanal i Dalslands som blev vårt första mål på resan. I Håverud kunde vi se den berömda akvedukten i Dalslands kanal som korsas av både en landsvägsbro och en järnvägsbro. vi hade också cyklarna med oss och här blev det en hel del cykelturer. Dalsland imponerade på oss och hit vill vi gärna komma tillbaka.

Därefter drog vi oss öster ut och besökte Anundshögarna som var historiskt intressanta för att sedan fortsätta mot Stockholm och Hässelby och hälsa på barn och barnbarn innan vi fortsatte till Sigtuna och Uppsala. I Uppsala hade vi både domkyrkan, Linnéträdgården och Uppsala slott att besöka. Efter det fick det bli lite avkoppling och cykling på Gräsö i Roslagen och fiske utanför Sandviken. Fiskelyckan var god då vi fick en fin gös på kroken.

Nu drog vi oss inåt landet igen och gjorde ett stopp i Falu koppargruva. Gruvan som var Sveriges stolthet på den tiden den var verksam och idag är ett av våra världsarv. Är man i Dalarna så måste man ju också besöka Carl Larssongården i Sundborn, Långbryggan i Rättvik och Zorngården i Mora. Efter den turen var det dags för lite fiske igen och efter ett par fina dagar fiskedagar i Alfta var det dags att åka vidare mot Höga kusten. På vägen blev det en cykeltur till Hemsö fästning som bjöd på en fantastisk utsikt

Nu fick vi möta havet igen! Efter att njutit av färden över höga kustenbron blev det en tur till de kända Bönhamn, en båttur till Ulvön och en vandringstur upp på Skuleberget för att njuta av utsikten över havet. Sen följe vi kusten och passerade Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och givetvis med ett stopp i Bjuröklubb. Väderstationen vi hört om i 30 år på P1:s Sjörapport kl 22!

Dags att ge sig av

Non-stop resa hem

Adjö Aguadulche

Nu har vi bestämt oss för att lämna S/Y Maron och Aguadulche och resa hem till Sverige. Vi bestämde oss när stora sonen hemma skickade ett sms med texten ”ÅK HEM!!!” Det är inte för att vi är rädda för att bli smittade mer här än hemma. Provinsen som vi bor i har mindre smittade än hemma och vi träffar inte några människor alls. Det är pga av utegångsförbudet vi åker hem.

Karantänbalkong

Som väntat antog det spanska riksparlamentet en förlängning av det nuvarande nödläget med utegångsförbud till minst påskafton den 11 april. Det är också oklart om nödläget kommer att upphöra efter dessa fyra veckor, eller om det kommer att ske stegvis. Att bara få gå ut på balkongen i ytterligare minst två veckor kändes inte bra. Nu blir det en non-stop bilresa genom Spanien - Frankrike - Tyskland då vi bara kommer att stanna för att sova i bilen när det behövs och äta mat som vi har med oss härifrån.

Dags att täcka igen

Idag trotsade vi dock utegångsförbudet och gick till varvet för att lägga tillbaka den vinterpresenning vi tog bort när vi kom för två veckor sen. Det blev ingen vårrustning och iläggning som vi planerat. Inte heller något besök av prinsen (barnbarnet) som var planerat till påsk. Det gick bra när vi trotsade utegångsförbudet och ingen av oss blev stoppad av polisen på vägen till/från varvet. Vi gick dock inte tillsammans då det heller inte är tillåtet i de nödfall man måste gå ut. Nu är vi klara och imorgon börjar vi vår resa hem!
Var rädda om er i dessa Coronatider. Vi hörs!

Ljusglimtar i karantän i Aguadulche

Njuter av den underbart blåa himmelen

Njuter av ett värmande element

Nu har vi varit i karantän i åtta dagar under nödläget i Spanien. I allt det hemska som händer i världen med Corona-viruset så försöker vi ändå hitta lite ljuspunkter på dagarna i karantän med utegångsförbud. Vi lever gott och är friska! Det dör hundratals människor bara här i Spanien varje dag i Covid-19 medan vi sitter och njuter under den blå himmelen. När regnet smattrar på rutorna njuter vi av värmen från elelementet som den snälla fastighetsskötaren Pedro, ställt in i lägenheten för lite extra värme.

Njuter av citroner som mognar

När jag tittar ut genom köksfönstret njuter jag av det vackra citronträdet och blommorna i trädgården hos grannen där citronerna håller på att mogna. Det verkar inte som om någon tar hand om frukterna då många ligger orörda på marken. Jag önskar att jag kunde gå in och plocka några citroner men det går inte då det är omgärdat av en hög mur.

Njuter av Bougainvillean som blommar

På muren vid huset där vi bor brer den vackra Bougainvillean ut sig med blommar som vi kan njuta av. De blommar nog året runt då de även blommade i januari när vi var här Aguadulche.

Njuter av färska jordgubbar

Vi njuter också av de goda grönsakerna, frukterna och bären vi bunkrat. Jordgubbar så stora att det räcker med två-tre stycken i frukostyoghurten. Den stora lådan har räckt i åtta dagar men nu är det snart dags att bunkra nya.

Njuter av ren tvätt

”Båtmeken” har också haft tid att vara ”Tvättmeken” och lagat tvättmaskinen i lägenheten. Den tömde inte ut vattnet när vi satte på den första maskinen. En rostig bricka hade fastnat i pumpen som han fick bort. Nu fungerar den alldeles utmärkt. Nu kan vi också njuta av rena kläder.