Agripolo - Scario (IT) 35 Nm

S/Y Maron på svaj uppifrån Gamla stan

S/Y Nikaia

Vi var tre båtar som svajade utanför hamnen i Agropoli. Två svenska och en tysk. Rätt som det var dök det upp en simmande man bredvid båten som ropade ”Hej”. Det var Johan från den svenska båten Nikaia. Vi fick sedan en trevlig pratstund med kaffe ombord på S/Y Nikaia tillsammans med tyskarna. Alla var vi överens om att Agropoli var den hittills bästa svajhamnen utmed den Italienska västkusten.

Trappan upp till Gamla Akropoli

Vi avslutade dagen med en promenad till Gamla Agropoli uppe på berget. Det var en fantastisk utsikt över hamnen och S/Y Maron som svajade därnere. Det var mysigt med smala gränder och restauranger uppe på berget.

Söndagsbadare på besök

På söndagsmorgonen började det dyka upp små och stora båtar i svajviken med italienare på badutflykt. Till slut var det ett fyrtiotal båtar i viken. Det gungade och skvalpade i båten så det fick bli ett par timmar iland. Men när kvällen kom var det bara de två svenska båtarna kvar.

”Höga kusten”

Nästa morgon var det dags att åka vidare. Idag behövde vi ha en hamnplats och vi valde att gå mot Port Scario ca 35 Nm söderut. Det var en fin dag med vacker natur med höga berg utmed kusten. Vi fick dock ingen kontakt med hamnkontoret varken på mobil eller e-mail under dagen.

Hamnkontoret i Port Scario

Vi  anropade på VHF när vi kom in i hamnen men ingen svarade men när vi närmade oss kajen så stod det en man i badshorts och tog emot oss i skuggan under taket på hamnkontoret. Han skulle ha betalt i kontanter så fort vi lagt till och sen var han nöjd och gick sin väg. Borta var proceduren med pass, incheckning och försäkringspapper. Vi fick heller inget kvitto så vi var lite oroliga att det skulle komma någon mer som ville ha betalt.

Elinstallation a la Italien

Det gjorde det dock inte. Vi fick tillgång till el och vatten och kunde kasta soporna vi samlat på oss. Elkontakten var på ”Italienskt vis” men fungerade bra i alla fall idag då vi var ensamma om den kontakten. Scario var annars en liten lugn och trevlig by men kändes övergiven nu när högsäsongen var över.

Den vackra klockstapeln i Scario

Det var bara den vackra klockstapeln som störde med sitt spelande varje kvart. Dag som natt! Vad är en minaret mot en katolsk kyrkklocka tänkte jag där jag hörde den för 11:e gången i kojen mitt i natten inte långt från klockstapeln. Här skulle vi inte stanna!

Amalfi - Agropoli (IT) 24 Nm

Äntligen är seglen uppe igen

Tidig morgon

Natten utanför Amalfi blev precis så skumpig som alla andra seglare har beskrivit. Alla fartyg och färjor som passerar dygnet runt gav svall hela natten. Båtmeken sov i salongen och jag i akterruffen när det gungade som mest. Vi vaknade tidigt och gav oss iväg.

Skinande rent

Efter gårdagens ösregn var däcket skinande rent. Luften var också svalare. Skönt. Direkt när vi lämnat vår ankringsplats kunde vi hissa segel då vi hade en svag sidvind. Den varade dock inte länge utan vi fick stötta med motorn.

Ave Marie möter oss

När vi passerar den väldiga piren i Agropoli välkomnas vi av en staty föreställande Ave Maria med Jesusbarnet i famnen. Vi åkte direkt till macken i hamnen då vi behövde tanka diesel. Den vänliga killen i macken hjälpte oss sen att få en hamnplats till ett acceptabelt pris en natt.

Porto di Agropoli

Vi blev båda lite överraskade över de trevliga och vänliga italienare vi träffade här. De hälsade på oss vilket vi inte varit med om tidigare runt Rom och Napoli. De är t.o.m lite nyfikna på oss och kommer fram och pratar fast vi inte förstår italienska och de inte engelska.

Solnedgång i havet

Nu behövde vi bunkra mat också. Återigen tog vi fram våra cyklar och gick uppför det branta berget och cyklade efter Google Maps kors och tvärs genom staden som var enkelriktad överallt innan vi hittade en mataffär. Efter den cykelturen var vi förstås tvungna att bada och när kvällen kom fick vi se solen gå ner i havet utanför piren i hamnen.

Ankring i Agropoli

Vi tyckte båda att Agropoli och människorna där var vänliga och staden mysig så vi bestämde oss för att stanna några dagar. Nästa morgon flyttade vi ut oss och svajade vid det höga berget i hamnen. Här låg ytterligare än svenskflaggad båt.

Lavanderian

Väderprognosen visade nu dagsregn så vi bestämde oss för att ägna dagen åt att tvätta 14 dagars tvätt. Vi tog jollen in till kajen och gick uppför berget igen med Google Maps till närmsta ”Lavanderia” med självservice. Där var vi ensamma så vi tvättade fyra maskiner på en gång. Någon regn såg vi dock inte skymten av!

Percida - Amalfi (IT) 34 Nm

Amalfi

Vulkanen Vesuvio

Direkt när vi hade lämnat Percida hamn såg vi konturerna av vulkanen Vesuvio i soldiset. Nu styrde vi mot Amalfikusten. På Amalfikusten har vi varit tidigare både med flyg och med egen bil och nu skulle det bli med egen båt!

Ön Capri

Först passerade vi även den vackra ön Capri. Där har vi också varit tidigare så vi valde att inte göra stopp där. Hamnen där är en av de dyraste och skvalpet som mest pga alla snabbfärjor, lyxbåtar och småbåtar. Att ankra var inte heller något alternativ då vinden skulle snurra kommande dygnet.

Amalfikusten

Snart närmade vi oss Amalfikusten med sina höga berg med hus på sina slutningar ända ner till havet. Nu hade soldiset lättat. Det är så vackert! Men jag kan inte låta bli att tycka att det är ännu vackrare från land så som jag minns det från när vi tidigare varit här pga allt skvalpande och vågor från alla båtar.

Dagens ankringsplats

När vi kom fram till Amalfi ankrade vi nedanför några fina hus med trappor ända ner till havet. Vi har problem med ekolodet som bara fungerar när det själv vill så vi har lite svårt att veta hur djupt det är där vi ankrar. Här var det djupt så det blev ca 50 m ankarkätting som åkte ut innan båtmeken var nöjd.

Åskovädret är över oss

När mörkret kom så kom åskovädret och regnet som vi väntat på över oss. Det började med kraftiga vindbyar och vi snurrade. Båtmeken följde åskan i sin nyupptäckta app och när den dragit ut till havs kröp vi in i ruffen och stängde om oss. Regnet öste ner i timmar och åskan mullrade på avstånd.

Lugnet efter ovädret

Innan vi somnade slutade det åska och regna och vi kunde lämna ruffen och njuta av kvällen. Någon firade och raketer lyste på himlen. Nu kunde vi öppna upp och släppa in den klara luften i ruffen.

Nettuno - Gaete - Procida (IT) 84 Nm

Hamnkajen i Procida

Åskoväder över land

När vi lämnade Nettuno så sken solen. Vi hade väntat i två dagar på det utlovade åskovädret som aldrig kom. Under dagen växte dock molnen och vi hörde åskan mullra inåt land. Vi ute till havs klarade vi oss dock både från regn och åska. Dock lyste vinden med sin frånvaro.

Fiskare på besök

Kvällen blev fantastiskt fin och vi svajade utanför hamnen i Gaete. Det blev flera dopp från båten under kvällen och även i mörkret. Temperaturen var då 25 grader i luften och 26 grader i vattnet. Här blev vi lite nostalgiska då vi var här i bukten på La Serra på semester med bil år 2009. När vi vaknade nästa  morgon hade vi en äldre man som fiskade precis utanför båten.

Procida Porto

I ankringsviken utanför Gaete kunde vi stannat längre men vi hade brist på dricksvatten så vi gick vidare mot hamnen i Precida. Precida ligger i ”Kampaniska skärgården” i Neapelbukten som består av ett antal öar, bla Ischia. Precida är som många öar här är den bildad av vulkaner. Den är stenig och sanden är mörk av askan.

Ön Precida

Här på ön cyklade alla på elcyklar med breda däck men båtmeken och jag tog fram våra vanliga minicyklar för att ge oss iväg på en cykeltur på ön. Efter bara en kort stund förstod vi varför alla hade sådana cyklar. Det var brant uppför och stenbeläggning på gatorna.

Båtmeken blir cykelmek

Vid första pausen när vi precis tagit oss uppför den värsta backen från hamnen fick båtmeken punktering. Nu fick vi vända och gå nedför tillbaka till hamnen. Här fick vi tag i både nytt däck och slang i en cykelverkstad och båtmeken fick nu bli cykelmek.

Reparation av mantågsfäste

Sen var det dags för lunch och efteråt orkade vi inte med uppförsbacken en gång till så nu fick det bli lite båtmek. När vi for in i grannbåten i Nettuno upptäckte vi efteråt ett två av fästena till mantågsstöttorna lossnat från däck.

Spiaggia Lingua

Medan båtmeken mekade gick jag till stranden Lingua som låg alldeles bakom hamnen. Här passerade båtar hela tiden då färjorna till Napoli från öarna i ”Kataloniska skärgården” passerade. I måndags började skolorna i Italien och det märks på stränderna.

Fiumicino - Nettuno (IT) 32 Nm

Amerikanska minneskyrkogården i Nettuno

I väntan på broöppning

Bron ut ur floden från Fiumicino skulle öppna på torsdagen kl 9.30 och det var därför vi valde att åka denna dag trots att vinden och vågorna var emot oss. Nu var det ju inte svensk tid utan italiensk tid vilket innebar att bron öppnade när broöppnaren tyckte det var dags. Det blev en lång väntan!

S/Y Colombine

Till slut var vi förbi de båda broarna och ute på det Tyrrenska havet igen. Det kändes härligt. Nu fick vi säga adjö till S/Y Colombine som försvann i horisonten. Vi tog sikte på en svajvik utanför Anzio ca 30 Nm söderut. Det blev motorgång i motvind och allt eftersom dagen gick växte vågorna. När vi närmade oss Anzio förstod vi att det inte skulle gå att svaja pga vågorna.

Avbruten flaggstång

Nu försökte vi få plats i Anzio Porto men det var fullt. Vi fortsatte då till Nettuno där vi fick plats i Marina di Nettuno. När vi skulle backa in på den trånga anvisade platsen for vi in i grannbåten då marinpersonalen i gummijollen som följt oss in, gasade fullt på motorn för att ge oss skjuts in! Detta slutade för vår del med en bruten flaggstång och för grannbåten ett par revor i friborden.

Adapter till italiensk lyxstorlek

När vi skulle betala hamnavgiften var det till den agent som ordnat platsen då platserna i hamnen administrerades av privata agenter. Nu visade sig att priset var annorlunda mot den uppgift vi fått i Navily-appen och olika beroende på om vi betalde kontant eller med kort. De skulle också ha 100 € i deposition för en adapter till elen. Båtmeken tyckte var hutlöst så han gick och köpte en kontakt och gjorde en egen adapter.

S/Y Maron inklämd

Vi blev också lovade av agenten att få stanna flera dagar på platsen då det hade utlovats regn och åska kommande dagar. Nästa dag fick vi dock byta plats i hamnen med allt besvär som det innebär. Inklämda ännu en gång mellan de nu något mindre båtarna. Nu var inte båtmeken nöjd. Han kommer aldrig att rekommendera Marina di Nettuno.

Tusentals vita minneskors

Något regn eller åska har vi inte sett skymten av så det fick bli en promenad till ”American Cementery and Memorial” här i Nettuno. En fantastiskt vacker men sorglig plats. Här på kyrkogården under pinjeträden finns ca 7 000 kors i vit marmor, med namn på de amerikaner som stupade i 2:a världskriget i offensiven mot nazisterna.

Spiaggia Nettuno

Sist men inte minst fick det bli ett dopp i havet. Äntligen! Första doppet sedan vi kom tillbaka. Bakom muren vid vår hamnplats hittade vi stranden. Vattnet i Fuimicino var inte värt att bada i men här på spiaggia Nettuno var det klart och varmt ca 26 grader och vågor som slog in mot stranden. Härligt!

Båtmekens tår

Båtmeken har inte heller fått bada då han opererades mellan tårna innan vi åkte. Nu var det dock dags att ta bort stygnen. Det fick jag göra och efteråt fick båtmeken ett plåster för säkerhetsskull. Foten blev också tvättat för första gången på 10 dagar vilket var en fröjd för oss alla. 😏

Tillbaka i Fiumicino (IT)

Linköpings flygplats tidig morgon

Tillbaka i Fiumicino

Nu är vi tillbaka i båten igen efter en härlig sommar hemma i Sverige och i Spanien. Vi lämnade ett regnigt Linköping tidigt söndag morgon. Båtmeken har dock varit här en gång tidigare och mastat av båten. Spridarna behövde tas hem och kontrolleras på Benns. En snabbvisit på 3 dagar och sedan dess har S/Y Maron legat avmastad.

Dags för påmastning

Det första vi behövde göra var att tvätta båten då den var täckt med ett lager brun sand med salt. Sen skulle förstås masten på igen. Först skulle vi tas oss till kranbilen på varvet på andra sidan floden. Inte så lätt att komma intill kajen då den var full av båtar. Då fick de på varvet först flytta alla båtar som låg i vägen. 

Rätt vantskruv på stagen

När masten sen stod på däck igen kände vi oss lite ringrostiga då vi inte mastat på sedan år 2015 innan vi gav oss iväg på resan till Medelhavet. Båtmeken tyckte det var mycket mystiskt att akterstagen inte tycktes räcka längre utan vi fick göra provisoriska förlängningar. 

Två svenska flaggor

När vi lämnat varvet och var tillbaka på vår kajplats igen och båtmeken i lugn och ro kunde undersöka problemet upptäckte han att vantskruvarna till backstagen förväxlats med ytterstagens. Nu fick jag mig en skopa som hade satt dit vantskruvarna på fästena innan påmastningen! Smällar man får ta! I grannbåten Colombine hade nu svenskarna Ingela och Örjan kommit från Sverige. Trevligt med sällskap.

Uppe i masten igen

Som straff för att jag gjort fel mad vantskruvarna var det jag som fick åka högst upp i masten och montera vindmätaren.😜 Vi hade sedan fullt sjå med alla fall och tampar som skulle tillbaka på sina platser. Ett foto på hur det såg ut innan avmastningen hade inte varit fel!

Årets sommarhamn

Nu hade vi ett par dagar på oss att komma i ordning då bron ut ur floden öppnar först på torsdag. Då ska vi ge oss iväg på vår resa i Medelhavet igen. Denna etapp ska vi segla till Sicilien där vi räknar med att stanna i vinter. Vi säger tack till Erico med familj på Constellation Nautica för sommarförvaringen i Fuimucino.

Rom - Fiumicino (IT) 3 Nm

Kanal di Fiumicino

Bifloden till Tibern

Vi hade bokat sommarhamn i Fiumicino, ett fiskeläger, i en kanal/biflod till Tibern från det Tyrrenska havet utanför Rom. Den ligger bara några distans ovanför hamnen, Turistico di Roma, vi kom till efter överfarten från Sardinien. En hamn vi inte kan rekommendera då den var dyr med otrevliga och ohjälpsamma marinaros.

Kanal di Fiumicino

Då broarna vi skulle passera över floden in till marina Constellation Nautica inte öppnade på fredagar var vi tvungna att ta en hamn utanför broarna efter överfarten. Från Fiumicino är det nära till flygplatsen och till sevärdigheterna i Rom. Efter att ha passerat inloppet och de två broarna över floden fick vi syn på Erico på Constellation Nautica som visade var vi skulle lägga till.

S/Y Maron i sommarhamnen

Båtmeken manövrerade suveränt in båten på den trånga kajplatsen i den strömmande floden. Nu var vi framme vid årets sommarhamn. En liten, familjär hamn men väl skyddad plats. Det var nästan 30 grader varmt när vi lagt till och fikat med Errico och hans fru. Vi behövde ett svalkande bad.

Spiaggia Liberia 

Efter en promenad på ca 3 km var vi framme på stranden Libera. Den hade en fin svart (järnhaltig) sandstrand. Vattnet var klart men botten mörk. Nu kände vi att vi var bortskämda med de vita stränderna och de kristallklara, turkosa vattnet på Sardinien. Vi saknade Sardinien redan.

Båtmeken och jag

Nu har vi några dagar här i Fiumicino innan vi flyger hem för vaccination nr 2. Dom ska vi använda till att besöka en del sevärdigheter här i Rom. Sen kommer vi tillbaka i augusti efter att vi semestrat med prinsen, prinsessan och deras päron i vår lägenhet i Spanien och även njutit av den vackra svenska sommaren. På återseende!