Istället för segling I

Distanscamping i Alfta

När vi kom hem från Spanien kändes det skönt att vara hemma igen. Snart började dock både jag och båtmeken känna oss isolerade och rastlösa pga Corona-pandemin. Inget umgänge med vänner, barn, barnbarn eller föräldrar. Då började tankarna ta fart vad vi skulle kunna göra men ändå hålla oss på avstånd från andra här i Sverige. Vi bestämde oss då för att åka husbil till platser i Sverige vi aldrig skulle komma till när vi seglar.

Folkhälsomyndigheten hade ju sagt att skulle man resa i Corona-tider så var det bästa i egen bil. Efter lite sökande fick båtmeken tag i en husbil som vi fick långtidshyra. Husbilsliv är faktiskt ganska likt båtliv. Man packar in sig och sina saker i ett trångt utrymme och lever där tillsammans dygnets alla timmar en längre tid. Man behöver dock inte vara lika uppdaterad på vädret som när man ska ut på havet. I slutet av maj gav vi oss iväg i husbilen.

Båtmänniskor som vi är hade vi båda en längtan till älvarna, sjöarna och Dalslands kanal i Dalslands som blev vårt första mål på resan. I Håverud kunde vi se den berömda akvedukten i Dalslands kanal som korsas av både en landsvägsbro och en järnvägsbro. vi hade också cyklarna med oss och här blev det en hel del cykelturer. Dalsland imponerade på oss och hit vill vi gärna komma tillbaka.

Därefter drog vi oss öster ut och besökte Anundshögarna som var historiskt intressanta för att sedan fortsätta mot Stockholm och Hässelby och hälsa på barn och barnbarn innan vi fortsatte till Sigtuna och Uppsala. I Uppsala hade vi både domkyrkan, Linnéträdgården och Uppsala slott att besöka. Efter det fick det bli lite avkoppling och cykling på Gräsö i Roslagen och fiske utanför Sandviken. Fiskelyckan var god då vi fick en fin gös på kroken.

Nu drog vi oss inåt landet igen och gjorde ett stopp i Falu koppargruva. Gruvan som var Sveriges stolthet på den tiden den var verksam och idag är ett av våra världsarv. Är man i Dalarna så måste man ju också besöka Carl Larssongården i Sundborn, Långbryggan i Rättvik och Zorngården i Mora. Efter den turen var det dags för lite fiske igen och efter ett par fina dagar fiskedagar i Alfta var det dags att åka vidare mot Höga kusten. På vägen blev det en cykeltur till Hemsö fästning som bjöd på en fantastisk utsikt

Nu fick vi möta havet igen! Efter att njutit av färden över höga kustenbron blev det en tur till de kända Bönhamn, en båttur till Ulvön och en vandringstur upp på Skuleberget för att njuta av utsikten över havet. Sen följe vi kusten och passerade Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och givetvis med ett stopp i Bjuröklubb. Väderstationen vi hört om i 30 år på P1:s Sjörapport kl 22!

Dags att ge sig av

Non-stop resa hem

Adjö Aguadulche

Nu har vi bestämt oss för att lämna S/Y Maron och Aguadulche och resa hem till Sverige. Vi bestämde oss när stora sonen hemma skickade ett sms med texten ”ÅK HEM!!!” Det är inte för att vi är rädda för att bli smittade mer här än hemma. Provinsen som vi bor i har mindre smittade än hemma och vi träffar inte några människor alls. Det är pga av utegångsförbudet vi åker hem.

Karantänbalkong

Som väntat antog det spanska riksparlamentet en förlängning av det nuvarande nödläget med utegångsförbud till minst påskafton den 11 april. Det är också oklart om nödläget kommer att upphöra efter dessa fyra veckor, eller om det kommer att ske stegvis. Att bara få gå ut på balkongen i ytterligare minst två veckor kändes inte bra. Nu blir det en non-stop bilresa genom Spanien - Frankrike - Tyskland då vi bara kommer att stanna för att sova i bilen när det behövs och äta mat som vi har med oss härifrån.

Dags att täcka igen

Idag trotsade vi dock utegångsförbudet och gick till varvet för att lägga tillbaka den vinterpresenning vi tog bort när vi kom för två veckor sen. Det blev ingen vårrustning och iläggning som vi planerat. Inte heller något besök av prinsen (barnbarnet) som var planerat till påsk. Det gick bra när vi trotsade utegångsförbudet och ingen av oss blev stoppad av polisen på vägen till/från varvet. Vi gick dock inte tillsammans då det heller inte är tillåtet i de nödfall man måste gå ut. Nu är vi klara och imorgon börjar vi vår resa hem!
Var rädda om er i dessa Coronatider. Vi hörs!

Ljusglimtar i karantän i Aguadulche

Njuter av den underbart blåa himmelen

Njuter av ett värmande element

Nu har vi varit i karantän i åtta dagar under nödläget i Spanien. I allt det hemska som händer i världen med Corona-viruset så försöker vi ändå hitta lite ljuspunkter på dagarna i karantän med utegångsförbud. Vi lever gott och är friska! Det dör hundratals människor bara här i Spanien varje dag i Covid-19 medan vi sitter och njuter under den blå himmelen. När regnet smattrar på rutorna njuter vi av värmen från elelementet som den snälla fastighetsskötaren Pedro, ställt in i lägenheten för lite extra värme.

Njuter av citroner som mognar

När jag tittar ut genom köksfönstret njuter jag av det vackra citronträdet och blommorna i trädgården hos grannen där citronerna håller på att mogna. Det verkar inte som om någon tar hand om frukterna då många ligger orörda på marken. Jag önskar att jag kunde gå in och plocka några citroner men det går inte då det är omgärdat av en hög mur.

Njuter av Bougainvillean som blommar

På muren vid huset där vi bor brer den vackra Bougainvillean ut sig med blommar som vi kan njuta av. De blommar nog året runt då de även blommade i januari när vi var här Aguadulche.

Njuter av färska jordgubbar

Vi njuter också av de goda grönsakerna, frukterna och bären vi bunkrat. Jordgubbar så stora att det räcker med två-tre stycken i frukostyoghurten. Den stora lådan har räckt i åtta dagar men nu är det snart dags att bunkra nya.

Njuter av ren tvätt

”Båtmeken” har också haft tid att vara ”Tvättmeken” och lagat tvättmaskinen i lägenheten. Den tömde inte ut vattnet när vi satte på den första maskinen. En rostig bricka hade fastnat i pumpen som han fick bort. Nu fungerar den alldeles utmärkt. Nu kan vi också njuta av rena kläder.

Karantän i Aguadulche

”Utflykt” till Roquetas de Mar för matinköp

Balkongen vårt andrum

Nu har det gått 5 dagar av det 14 dagar långa nationella nödläget med utegångsförbud i Spanien och det är tur att vi har balkongen som vi kan vara ute på. Att gå, cykla eller åka bil ute är inte tillåtet utan giltigt skäl (handla nödvändig mat, mediciner och uppsöka sjukvård) och kan ge böter med 100-3000 Euro. Om man blir bötfälld eller inte beror på polismannens goda vilja verkar det som. Man får heller inte vara ett par tillsammans utan man ska gå, cykla eller åka bil ensam.

Stranden är avspärrat för lek och bad

Utegångsförbudet har dock hävts för hundar, barn och förståndshandikappade som får vara ute med en ledsagare. De får dock inte vistas i lekparker, trädgårdar, parker eller på stranden. Det är så öde och tyst ute att man undrar om man är ensam i hela världen. Först när klockan är 8 på kvällen märker man att det finns fler människor på jorden. Då öppnas balkonger och fönster och alla applåderar, visslar, tjoar och blinkar med lampor för att hylla alla inom vård och polis som jobbar för högtryck. I skrivande stund har Spanien 17 147 registrerade Covid-19 fall!

Full mundering i mataffären

Vi har i alla fall varit ute och handlat mat. Vi tog bilen tillsammans och åkte till Carrefour i Roquetas de Mar ett par kilometer bort. Endast några bilar var parkerade utanför stormarknaden. Vi tog på full utrustning med munskydd och plasthandskar innan vi gick in. Det fanns gått om mat på hyllorna och vi ”bunkrade” rejält så vi inte skulle behöva handla på ett tag. Båtmeken hade dock tänkt köpa en skruvmejsel som han blev nekad att köpa i kassan då den inte var ”nödvändig mat”. Kassörskan ville också neka oss två basilika då han trodde det var krukväxter!

Fullt pådrag för kontroll av karantänregler

På vägen hem från mataffären blev vi stoppade i en poliskontroll och de undrade vilket nödvändigt ärende vi var ute på. Vi pekade bara på alla matkassarna vi hade i bilen och då var det OK! ”ONA PERSONA” sa polismannen barskt och visade upp ett finger för oss och vi förstod att vi var en för mycket i bilen. Man får bara köra ensam. Vi fick i alla fall inga böter utan polisen vinkade uppgivet att vi skulle åka vidare. Det är en underlig tid vi lever i just nu!

En tillåten promenad till apoteket

Idag tog jag en promenad till apoteket vilket är tillåtet när man behöver medicin. Det var härligt ute. Solen sken och det var ca 20 grader i luften. Jag var alldeles ensam ute förutom tre män i skyddskläder som desinfekterade utanför apoteket. Den vänliga apotekaren frågade hur jag mådde. Jag mår bra men tänkte höra om det gick att köpa en medicin som jag har på recept som inte kommer att räcka om vi blir kvar här längre än vi planerat.

Meddelande om desinficering av utemiljön

På vägen hem från apoteket såg jag ett anslag som jag översatte med Google och det stod ungefär att de för en hälsosam stadsmiljö har desinfikterat parker, palmer mm med sanitärt medel. Vi har förstås övervägt att åka hem men det är inte heller helt riskfritt och oproblematiskt att åka genom Spanien, Frankrike och Tyskland i Coronatider. Nu håller också alla hotell på att stängas och turister måste fly hem i fulla plan. Vi blir nog kvar här ett tag till i alla fall.

Tillbaka i Aguadulche (ES)

.

På väg genom Frankrike till Spanien med bil

Värmen steg ju närmare Spanien vi kom

Nu är våren här i Spanien och det är dags för en ny seglingssäsong. S/Y Maron har stått på land på varvet i Aguadulche, Spanien sedan mitten av oktober. Efter en lång bilresa från Sverige har vi nu installerat oss i en lägenhet vi hyrt under tiden vi gör vårrustningen och S/Y Maron står på land.

Utsikt på Puerto de Aguadulche 

Vi bestämde oss för att åka bil hit då vi båda nu är heltidslediga och tänkte stanna en längre tid här även efter iläggningen. Först är det dock vårrustning av S/Y Maron som gäller. Båtmeken har ju en hel del som ”måste fixas” innan seglingssäsongen kan börja. Nu blir det nog inte riktigt som vi planerat i år då ”Corona” även härjar här i Spanien.

Öde ute förutom två patrullerande poliser

From idag är det nationellt nödläge utfärdat i Spanien. Det innebär att rätten att röra sig ute har begränsats. Det är bara tillåtet att gå ut för att handla mat, besöka sjukvården, gå till jobbet, besöka banken och ta hand om behövande. Skolor, restauranger, barer, affärer,  museer och nöjeslokaler är stängda. Trottoarerna är tomma och uteserveringarna öde. Jag såg två patrullerande poliser från ”Guarda civil” som kontrollerade utegångsförbudet när jag gick från båten till lägenheten. Polisen kan ge böter till den som går ut utan giltig anledning.

”Coronafritt” på båten

Vi har trots ”Corona” börjat vårrustningen av båten då det känns tryggt i och runt båten. Som tur är har vi bara en kort promenadväg till varvet från lägenheten som vi betraktar som vår väg till ”jobbet”. Inga båtar får lägga till i hamnen och inga får lämna hamnen så här blir vi nog kvar ett tag. Vi har det ändå ganska bra och det finns två svenska båtar i hamnen med trevlig besättning som vi kan umgås med på avstånd så länge vi alla är friska.

Sista dagarna i Aguadulce (ES)

S/Y Maron bakom lås och bom

Vildkatternas hem framför båten

I väntan på Jessica lärde vi oss känna staden Aguadulce och det kändes som en levande stad med fast befolkning, året runt restauranger och caféer.  En härlig lång strand låg inte långt från hamnen. Här skulle vi nog trivas. Vid hamnplatsen hade vi sällskap av ett gäng vildkatter som hade en matplats framför båten och av Marie och Ove i båten från Göteborg. På måndagen kom Jessica som hon lovat och tog emot oss på hamnkontoret.  Hon berättade att det var lite rörigt då varvet hade ny ägare och tidigare offerter gällde inte. Nu blev vi lite sura då vi hade gått lång väg tillbaka till den här kusten pga den offert vi fått.

Tomflaskor för oljebyte

Nu fick vi bita i det sura äpplet och betala ett högre pris för vinterförvaring på varvet. Upptagningen som lovats på onsdagen gällde dock fortfarande. Nu blev det snabba ryck. Det var mycket som skulle göras innan upptagning och hemresan på lördag! Vi startade med oljebyte. Vi hade sparat tomma vattenflaskor för att ha till gamla oljan som skulle pumpas ut enligt båtmekens finurliga lösning med en fastmonterad eloljepump i motorrummet. Det fungerade bra.

Upptagning på varvet

Sen skulle seglen tas ner och packas i sina säckar. Nu var det också dags för båtmeken att med hjälp av elvinschen hissa upp mig i masten för att ta ner vindmätaren och fixera rullen i masten med spännband.  Upptagningen gick sen som planerat på onsdagen. När båten stod på land var det dags för konservering av motorn. Därefter tvättning och vaxning av friborden. Rengöring av propellrar från snäckor var också en uppgift. Det var fortfarande väldigt varmt på dagen så det fick bli bad varje dag efter utfört arbete i värmen.

Utsikten på 11:e våningen

När kvällen kom efter upptagningen var vi helt slut och det var skönt att flytta in på hotell de sista dagarna då båten nu stod på land. Där på 11:e våningen hade vi en fantastisk utsikt över staden och havet med den fina stranden från balkongen. Här fick vi också både frukost och middag.

Vakuumpackning

När vi flyttat ut från båten var det dags att vakuumpacka alla sängkläder, kläder, handdukar, madrasser  och gardiner för vinterförvaring. Städa!
Nu skulle också 70 m ankarkätting vinchas ut för sötvattenspolning och varmvattenberedaren i båten tömmas.

S/Y Maron färdigpackat för vintern

Efter några tuffa och svettiga dagar var vi äntligen klara och S/Y Maron "färdigpackad" för vinterstormar, salt, sand, sol och regn. Nu var det dags att åka hem.
Årets segling är slut och nästa år när vi kommer tillbaka är både båtmeken och jag heltidslediga. Då väntar nya äventyr i Medelhavet.

Garrucha - Aguadulce (ES) 55 Nm

Framme i Puerto Deportivo Aguadulce

Inte helt ensamma på havet

Så mycket segling blev det inte när vi lämnade Garrucha i går i gryningen. Allt eftersom dagen gick ökade vinden och vågorna kom rakt mot oss. Nu får vi nog ge upp sa båtmeken då vi hade motvind, motströms och dyningen emot när vi passerade en fin "cala" där vi kunde ankra. Nu gjorde vi knappt 4 knop. Vi bestämde oss dock för att fortsätta då vi visste att mycket kunde hända med vinden och vi skulle ändra riktning ca 30 grader efter udden Cabo de Gata.

Dimman drog ner från bergen

Och så blev det! Helt plötsligt kom det dimma ner från bergen och vinden avtog. Nu fick vi sätta på radarn för första gången i år. Bra att få träna lite då man blir lite ringrostig på all teknik. Efter  en stund torkade dimman bort och vi fick en sydlig vind som vi kunde segla på. Det kändes skönt att avsluta seglingssäsongen med att segla de sista 15 Nm fram till hamnen i Aguadulce.

Utsikten från ruffen

Av "marinaros" i hamnen fick vi veta att det är helg i Spanien på tisdag och att administrativ personal är lediga måndag och tisdag. Nu blev båtmeken lite orolig då han gjort upp hamnplats och vinterförvaring med en Jessika som således inte skulle jobba förrän på onsdag. På onsdag har vi bokat upptagning och nu kändes allt lite osäkert då vi inte kunde få det bekräftat. Vi fick i alla fall en hamnplats och när vi lagt till gick vi iland för att äta. Då fick vi se den svenska båten vi sett här tidigare. Vi hälsade på Ove och Marie från Göteborg som haft sin hemmahamn här i Aguadulce i flera år och de trivdes bra.

Torreveija - Cartagena - Puerto de Mazarron - Garrucha (ES) 90 Nm

Ensamma på havet

På väg söderut till vinterhamnen

När vi lämnade Torreveija var det oktober. Nu är det som svensk sommar, omkring 25 grader i luften på dagarna och 20 på nätterna. Riktigt skönt. Det märks också att det är mindre båtar och människor i rörelse. Det är inte många seglare ute på havet. Det är vi, fiskebåtarna, lastfartygen och en och annan segelbåt. I hamnarna ligger det dock fullt med båtar som är klara för vinterförvaring.

Ett av de vackra husen i Cartegena

Senaste dagarna har vi "marschat" i alla väder och vindar då vi behöver vara framme i vår vinterhamn i Aguadelce i södra Spanien, senast söndag. Första stoppet blev hamnen i Cartagena. Där har vi varit tidigare och det var precis lika tråkigt med industrihamnen så nära nu som då. Cartagena är dock en väldigt mysig stad med sevärdigheter, vackra byggnader, gränder och torg. Här övervintrar många i sina båtar liggande i vattnet och det finns ett socialt liv mellan människorna som lever vintertid i sin båt i hamnen.

Hamnplats i baren

Nästa stopp blev Puerto de Mazarron. Här möttes vi dock av en marinaros som inte visste vad service är och inte kunde ett ord engelska. Men nu har vi erfarenhet av detta så det brukar ändå gå bra att lägga till och checka in i "Officinan". Vi fick en hamnplats precis intill en bar och ljuv lugn musik hördes från baren.
Puerto de Mazarron upplevde vi som väldigt trevligt men öde. Först när kvällen kom dök det upp lite gäster i barerna och restaurangen i hamnen.

Ensamma i hamnen i Garrucha

Vi åkte direkt nästa morgon till hamnen i Garrucha. Det är den sämsta hamnen vi har varit i här vid kusten. 👎👎👎👎👎
Varför stannar man då där? Alternativet var att gå med motor i motvind  och dyning flera timmar till! Hamnen för "visitors" var nästan tom och vi fick lägga till långsides vid bryggan. Trots den höga piren på bilden gungade båten av dyningen så vi inte kunde vara i den. Piren skyddade inte hamnen utan är en "väg" för lastbilar med sand som lastas på stora fartyg som ligger i industrihamnen.

Ensamma på stranden i Garrucha

Garrucha har dock en strand som är väldigt bred och fin och vi tillbringade den tidiga kvällen på stranden. Även på stränderna är det tomt på vardagarna men till helgerna fylls stränderna fortfarande av solbandande spanjorer. När mörkret föll vände vinden åt motsatt håll och efter några timmar hade dyningen i hamnen lagt sig. Det blev en lugn natt trots allt. Men vi var lite spända då vi nu skulle göra vår sista segling för i år.

Calpe - El Campello - Torrevieja (ES) 58 Nm

Total bleke när vi lämnade Calpe

Solläge på däck

När vi lämnade Calpe nästa morgon var det bleke och det fick bli solläge på däck. Vi hade räknat med lite vind och nu blev det motorgång. Båtmeken som ska ha koll på bränslet tyckte plötsligt att tankmätare hade sjunkit alldeles för snabbt. Nu började han bli orolig då den närmade sig botten och vi hade långt kvar till Torrevieja som skulle bli vår nästa hamn. Nu började vi kolla om det fanns någon hamn innan utmed kusten som hade bränsle.

Tankning av diesel i El Campello

Vi satsade på El Campello men det skulle bli en omväg i bukten på ca 10 Nm. Smällar man får ta sa jag till båtmeken. Sen satt vi och lyssnade om motorn skulle stanna hela vägen till El Campello men dieseln räckte ända fram! När det var fullt i tanken hade vi tankat 118 liter. Då sa båtmeken "tanken rymmer ju 135"!

På plats i Marina Salinas

När vi så småningom kom fram till Torreveija ankrade vi vid stranden innanför piren. Där fick vi en fin grillkväll. Nästa morgon skulle vi åka in i till hamnen Club Nautico där vi haft det så bra förra gången.  När vi kontaktade hamnen fanns det ingen plats så det fick bli Marina Salinas alldeles intill istället. Här var det nu dags för bunkring, tvättning, laddning mm innan vi skulle träffa en väninna till oss som är på semester i Punta Prima, en förort till Torreveija.

Punta Prima Beach

Vi hade skojat lite hemma tidigare att vi syns nog i Torreveija! Nu var vi här och hon bara några kilometer bort på Punta Prima Beach. Vi bestämde oss för att cykla dit. Enligt Google Maps var det 4,4 km och det skulle ta 24 minuter på cykel från vår position. När vi hade följt Google i en timma tog vi vätskepaus vid en kiosk som vi senaste kvarten passerat fyra gånger. Nu ringde jag väninnan och vi blev guidade på en gångväg av sand till Punta Prima. Efter 1 1/2 timma var vi äntligen framme. Här fick vi en trevlig stund tillsammans. Tillbaka till båten gick det mycket snabbare då vi med väninnans hjälp hittade en  cykelbana.